Brunch på Karamellan i Drottningholm

Idag hade vi bestämt att vi skulle åka på en utflykt till Drottningholms slott. Jag hade aldrig varit där förut och enligt väderleksrapporten skulle det bli 18 grader och sol. Vi åkte ut så fort vi vaknat, eller i alla fall nästan. Det var verkligen vackert väder där ute idag, solen värmde riktigt härligt och löven på träden som precis har börjat skifta i höstnyanser vajade lagom mycket på trädens grenar. Slottet är också fantastiskt fint placerat där vid vattnet och med långa alléer inramade med ansade träd. Mycket prydligt och den promenaden vi fick i parken kring slottet var mäkta härlig. Det jag vill dela med mig av allra mest dock… Det var brunchen/lunchen vi åt efter promenaden. Bredvid slottet ligger ett litet cafe. Drottningholms slottscafé Karamellan heter det. Tydligen serverar de brunch på helger. Fantastiskt tänkte vi och fantastiskt var det. Brunchmenyn hade inte överdrivet många rätter men det fanns något för alla. Jag beställde in eggs benedict. Deras variant hade pankofriterade ägg och en siracha-hollandaise vilket föll mig i smaken. Till detta drack jag en ”gul” smoothie, alltså en smoothie med mango, passionsfrukt och ananas. Äggen var perfekta, när man skar i dem rann gulan ut sådär härligt över brödet och den varma gulan plus den här kryddiga hollandaisen var rena drömmen att få in i munnen. Brödet var rostat och hade en skiva rökt skinka som de stekt som hastigast på sig, uppepå denna låg två sådana pankofriterade ägg och sedan hade de toppat av hela härligheten med den kryddiga såsen och babyspenat. Det var verkligen en mättande anrättning och den räckte långt och väl som brunch/lunch, även om jag egentligen hade velat äta pannkakor också, men man kan ju som inte äta hur mycket som helst. för att avsluta en trevlig stund drack vi såklart kaffe och även här var de bra. Jag gillar verkligen en god latte. För mig är en god latte en latte med fluffigt skum som inte försvinner. Skrämmande ofta får man in en latte och efter två minuter är skummet borta. Det gillar jag inte. Här var det generöst med skum och skummet försvann inte! Hallelujah. Summa summarum: Ett mycket trevligt ställe för en helglunch/brunch. Skulle definitivt åka hit igen och det var extra trevligt att det fanns lite av varje kategori på menyn. Alla i sällskapet hittade något de var nöjda med. KUL!

Karateträning

Ironin i att jag rehabbat och tränat annat och dragit mig för att gå till karaten och när jag väl går dit är det a: askul och inte smärtsamt, b:sista träningen jag hinner med innan det är sommar.

Idag ville jag gå till karaten. Jag ville dit. Jag ville träna. Så jag gick dit och jag tränade. 2 timmar. 120 minuter, jobbigt och kul men utan ont. Helt fantastiskt tänker jag, precis så som det brukade vara innan jag fick ryggskott i februari förra året. I efterhand kan jag verkligen önska att jag skulle ha rehabbat på riktigt redan när jag fick ryggskottet istället för att genomföra shodangradering och SM. Men det är lätt att vara efterklok. Jag vill tro att min långa smärtperiod skulle varit kortare om jag tagit hand om mig själv redan från början istället för att låta det gå ända fram till maj innan jag taggade ner karaten. Men det är ingen mening att älta detta. Det blir inte annorlunda, och i ärlighetens namn har jag lärt mig massor av att gymma strukturerat i snart ett år.

Dagens träning bestod av mycket grundtekniker med fokus på höfterna. Övergångar mellan senkutsu-dachi, kiba.dachi och kokotsu-dachi samt gohun-kumite med tre zuki per steg. Därefter var det kata-nötning. Vi nötte kanku-dai som är en FANTASTISK kata på många sätt. Dels passar den mig, dels är den fin och dels är den så brutalt jobbig. Det är värre än alla intervallpass jag vet. Med den avancerade gruppen körde vi ett pass med nästan uteslutande sparkar. Sparkar och lite kata. Vi gick snabbt igenom katorna en behöver kunna fört att gå upp på nidan (svart bälte nummer två). Det är: Jion, Enpi, Bassai-dai, Kanku-dai, Hangetsu, Tekki-nidan, Förutom alla Heian och Jonru det vill säga.

Nog om det nu. Jag är så trött att jag snart trillar av pinn. Vi hörs, och take care

UFC fight night i Ericsson globe

Igår var jag och tre polare iväg till Globen för att kolla på MMA. Jag har aldrig sett MMA i verkligheten, bara på teve eller datorn. En av tjejerna som var med är ett riktigt fan som har följt UFC i ungefär 10 år och inte missat en enda match. En annan av tjejerna hade aldrig sett någon form av kontaktsport live förut. Sedan var vi två också som håller på med Shotokan-karate. Vi hade SÅ kul! Det var riktigt bra matcher. Mycket action. Många knockouts. KUL.

Det som däremot inte var lika kul var grabbgänget som satt på raden ovanför oss. Alltså hjälp mig vilka vidriga snubbar. De satt och brölade, de snackade om hur de skulle sätta på tjejerna i bikini som gick med rondtavlan och de hade flickvänner där hemma. Idiotin hade inga gränser. Det är såna här snubbar som skulle skylla ifrån sig på ”locker-room-talk” men alltså. Det är faktiskt inte okej. Det nådde sin kulmen i stupidity när en av killarna frågade sin kompis (som var diabetiker) om inte han kunde få en insulinspruta för han ville ju bli lite hög.. Ungefär där tackade intelligenskvoten för sig och gick ut för att begå självmord.

Jag tänker inte låta osköna snubbar förstöra hela min upplevelse. Så därför tänker jag vädra några fightspecifika synpunkter. På main card återfanns Alexander Gustafsson vs Glover Teixeria. Det var en spännande fight. Den avgjordes inte förrän i femte ronden och den avgjordes på teknisk knockout. Gott så. Det jag däremot reagerade på var hur Gustafsson flydde från Teixeria. Han sprang ifrån honom istället för att stå kvar blocka parera och kontra. Det var vad vi inom karaten skulle kallat mattflykt. Hela globen jublade när han fegade sig och smet iväg och då var det inte smidiga smitningar ur grepp utan böj dig framåt och spring… Hur som helst var det VÄRT. Vi satt på översta läktaren, (C-läktaren om det säger er något mer) och det var riktigt bra platser. Vi såg rakt ner i oktagonen och hade en av de största HD-skärmarna rakt ovanför så det var perfekt. Kunde man kolla ner på stående fight och på skärmen när det var matt-fight.

Jag skulle gå och se detta igen. Verkligen. Men jag skulle vilja se tjej-fighter… Tycker liksom att de är så mycket mer imponerande. Om ni får chansen – gå och se en MMA-match. Det är coolt.

UFC i Globen 28/5

Idag har jag köpt biljetter till UFC Fight Night som går av stapeln den 28 Maj på Globen. Vi är ett gäng på fyra brudar som ska gå. Jag har aldrig varit på MMA, än mindre sån här gala förut. Det största jag sett är EM i Shotokan-karate och det är liksom en helt annan grej. Jag tror detta blir kul faktiskt. Det är Alexander Gutafsson som  går mot Glover Teixeria som är det stora dragplåstret. Utöver det ska det bli kopiöst coolt att se tungviktsmatchen som går mellan ”Godzilla” och ”Polish pitbull”. De är SÅ stora (kroppsligt) att jag knappt kan föreställa mig hur det kommer vara att se dem gå en match… Kul ska det bli!

 

Domarudden

I veckan som varit har jag hunnit göra en rolig sak som är lite utanför det jag vanligen gör för att ha kul.

Vi var ett gäng från barnkursen som åkte iväg till Domarudden i Åkersberga. Tydligen är det en grej de gör varje år det går utbytesstudenter på barnkursen i Solna. Vi åkte buss ut dit och när vi kom fram var det snudd på perfekt alltså. Det hade snöat lite innnan så snön låg och täckte alla ytor, det var vitt och fluffigt, månen kikade fram och stjärnorna syntes tydligt på himlen.

Vi började i bastun. Det var bada bastu, och dricka öl, äta korv och bada i isvak. Jag har badat isvak förut, men det var liksom roligare nu, när vi var så många och alla var så peppade. Bastun är tydligen öppen på vardagar så man kan betala och åka dit som privatperson och basta. Najs säger jag.

Sedan var det mat. Skärgårdsbuffé hade vi fått höra. Mina förväntningar var inte så höga.. men OJ vad jag blev positivt överraskad. Maten var SÅ god. De hade tillagat fisk på alla möjliga sätt. Det fanns rökt lax, sill, krabba, inkokt och picklad lax och så RN västerbottenpaj som var gudomlig. Efter det kom köttbullar och mos med lingonsylt och middagen toppades av med chokladmousse och starkt kaffe. Så starkt att tjejerna från Barcelona till och med tyckte det smakade bra.

Hela stället var fantastiskt romantiskt. Det hade varit det optimala stället att fira en årsdag, eller en födelsedag, jag är imponerad. Verkligen. 5 av 5 stjärnor.

Ai Ramen på Erstagatan 22

Idag var en fantastisk dag på många sätt. Det första som bidrog var skolan som endast ockuperade halva min dag och all undervisning var slut innan 12.00. Det andra som bidrog var dagens lunch som spenderades med en god vän till mig på en ramenrestaurang på söder. Det tredje som bidrog var ett bokinköp från sci-fibokhandeln. Mira Grant har (tydligen, jag hade ingen aning) släppt bok nummer fyra i newsflesh-serien. Jag fullkomligt ÄLSKADE de tre första böckerna och när jag fann uppföljaren på bokhandeln idag kunde jag inte låta bli att köpa den.

Okej, first things first och fokus på det viktigaste för idag: RAMEN.
Ramen är en japansk nudelrätt som (oftast) består av buljong, nudlar, någon form av protein (tofu, ägg, fläsk, kyckling) samt någon form av grönsak (exempelvis majs, salladslök, picklad lök, svamp, eller något annat). Detta serveras i skål med en liten slev och så får du fiska upp nudlarna med pinnar. Jag ”upptäckte” ramen ganska sent. Förra året åt jag min första skål ramen och jag var helt frälst. De ramenrätter jag ätit har varit extremt vällagade och välbalanserade. Det finns kvalitetsskillnader, absolut, men på det stora hela är ramen från ett seriöst ramen-hak alltid en hit. Idag var jag och Linda som sagt på AI Ramen som ligger på Erstagatan 22 på söder. Endast ett stenkast (om man är riiiiktigt stark) från Ersta sjukhus. Jag har besökt Ai en gång förut, i somras. Den skålen nudlar jag fick då var MAGISK. Det var det godaste jag ätit på väldigt väldigt länge och jag ville flera gånger under sommaren gå tillbaka dit. Dessvärre hade de semesterstängt under hela juli när jag var i stockholm och jobbade så det blev inte av. Idag var det äntligen(!!!) dags för Ai Ramen igen! Jag är en enkel person och de har endast tre lunchrätter att välja från på Ai. Sist jag var där åt jag en Tonkotsu som jag tidigare nämnt var fantastisk. Idag ville det sig inte bättre än att jag tog en tonkotsu igen, bara för att den var så fantastisk sist. Den var lika fantastisk idag vill jag lova. [För er som inte är införstådda med vad en tonkotsu på Ai innebär kommer här en liten förklaring: Deras tonkotsu är baserad på fläskbuljong som kokat 18 timmar. Den innehåller en generös bit mörbakad fläsksida som till och med Linda, som har svårt för fläskkött, tyckte var suverän. I skålen får du också picklad silverlök, bränd vitlök samt salladslök, och såklart nudlar]

Jag tycker verkligen att ni skall besöka Ai ramen. Maten är mumsig!

Stockholm Food and Wine 2016

Eller Matmässan i Älvsjö som jag kanske egentligen tycker att den borde heta. Matmässan utspelade sig förra veckan, torsdag till söndag. Jag och mina vänner var där på lördagen. Det är en liten tradition som finns i min vänskapskrets. Att besöka mässan och äta god mat samt dricka bra vin. I år var faktiskt även jag på vinprovning. Hör och häpna. Alla tidigare år jag besökt mässan har jag valt att inte gå på vinprov men i år var det dags.

Vinpröven var inte riktigt vad jag föreställt mig. Det var inga instruktioner om hur man skulle kombinera vinet till laxen (riesling) eller till chokladen och osten (portvin). Däremot var det en ingående beskrivning av hur dessa olika viner framställs. Jag kan tycka att det var synd för sommelieren som höll i prövet hade så OTROLIGT lång erfarenhet och kunde SÅ mycket saker. Jag som inte har varit på någon vinprovning förut visste inte riktigt vad jag skulle leta efter i smakväg eller munupplevelse. Men det var goda viner. Ett roligt observandum var att det vinet vi provade på rieslingprövet (Magic Mountain) är ett av mammas favoritviner. På rieslingprövet var det också den jag själv tyckte bäst om. Även vinet som heter Dragonstone tyckte jag var gott. Det var i sötaste laget, men ändå väldigt gott. Portvinet var mest en kul grej… Jag är inte en person som skulle köpa hem portvin och bjuda på. Jag skulle absolut dricka det om jag blev bjuden på det men jag tycker helt ärligt att det är för dyrt i relation till vad det ger mig smakmässigt för att vara värt det. Det portvinet vi provade som var allra godast var en 20 år gammal Tawny från Fonseca Port och en flaska går loss på 455kr. Det är för mycket i min värld. Men kul att ha smakat och bildat sig en liten uppfattning om vad portvin faktiskt är (I min värld är portvin fortfarande något man köper den billigaste flaskan av och använder i matlagning).

Det kanske allra bästa med matmässan i år var lunchen vi åt på Kockarnas krog. I år var temat världens mat och de länder som fanns reprensenterade var Indien, Kina, Mexico, Japan och Turkiet. Jag valde att äta Japan som var ”nordisk sashimi”. Detta innebar:
Sotad kammussla, syltad shiitakesvamp, sesamgroddar.
Lättgravad röding, misosenap, inlagd gurka.
Rimmad gös, marinerat ostron, friterad potatis.
BBQ-grillad bläckfisk, yuzumajonnäs, plommonsås.
Havssallad, bakat ägg, rostade frön.
Den här lunchen var M-A-G-I-S-K. Alltså det var så gott att jag inte vet vad jag ska säga om det mer än att det var kopiöst gott. Det allra bästa på den här fenomenala tallriken var ändå gösen med det marinerade ostronet (detta trots att jag är svag för både sjögrässallad och ägg – det bakade ägget var perfekt). Gösen hade verkligen allt man kan önska sig. Jag hade kunnat äta det varje dag resten av livet.

Utöver detta hann vi runt och prata med diverse matproducenter och smaka på många goda ostar. Bland annat en riktigt härlig rökt cheddar som jag köpte med mig utav. Dagen var hektisk och fantastisk. På kvällen satt vi länge och bara samtalade om nya idéer och allt gott vi testat. Det är verkligen en rolig mässa om man är matintresserad. Nästa år hoppas jag på att de inför en saluhall i anslutning till mässan samt en riktigt foodcourt med SMÅ rätter där man kan köpa flera och få smaka mycket olika. Lite som smaka på Stockholm var upplagt i våras. I år får Stockholm Food and Wine 7,5 av 10 poäng i min bok.

Så mycket äpplen

säger man så mycket äpplen eller är det mer korrekt att säga så många äpplen?

I vilket fall så har jag massor av äpplen hemma just nu. Det är så lyxigt att kunna frossa i Svenska äpplen på alla möjliga tänkbara vis. Igår påbörjade jag projekt ”torka äppelchips”, det fortsatte ikväll. Utöver chips håller jag ikväll på att starta en deg som ska kalljäsa och bli bröd till min löksoppa jag kokat. Jag rev av ett klassiskt recept ur Julia Childs ”det goda franska köket”. Det tog 2½ timme. Men det blev gott. Mustig och fyllig smak, mörkt brun färg. YUM.

HAde en lång agenda för detta inlägg men jag sitter som förhäxad och stirrar på skärmen och tangentbordet. Tappade helt och totalt tråden. Nåväl. Ska kanske fika något litet och sedan är det faktiskt sängen som gäller för min del.

Cafe Facile

Jag har varit ute och ätit och måste bara tipsa om stället vi var på. Anledningen till att jag besökte en liten restaurang och åt trerätters kanske ni undrar då – tja, det var mina handledare från forskningen som tyckte vi skulle fira att jag blivit godkänd på min rapport. Sagt och gjort. Min ena handledare hade varit på restaurangen tidigare, när hon fyllde år om jag inte missminner mig och hon var nöjd med det besöket så vi slog till.

Stället heter Cafe Facile, det ligger på Luntmakargatan som är en tvärgata till Odengatan. Jag skulle alltså ALDRIG bara råkat hamna på den här lilla pärlan om jag inte visste att den fanns där. Det är en liten bistro i fransk tappning, så pass liten att man bör boka bord för att vara säker på att kunna äta. Det är mysigt och öppet mellan köket och matsalen, utan att lukta os och mat. Jag som matintresserad kan tycka att det är fantastiskt att kunna sitta och kika på hur de tillreder maten. Sätter man sig vid baren är den precis framför köket, så till den grad att man antagligen kan sitta och chit-chatta med kockarna.

Maten jag åt den här gången då: Förrätten var sjukt simpel egentligen, vit sparris med en majonnäs, den smakade lite dijon och lite örter, det var inte en hollandaise (jag frågade vad det var, men kommer ej ihåg det exakta svaret). Den vita sparrisen var perfekt kokt och inlindad i lufttorkad skinka. MUMS, och precis lagomt stor för att göra att en blev sugen på huvudrätt utan att känna sig mätt. Huvudrätten är nog det jag är mest imponerad utav. Det var grillade ankhjärtan på spett, med friterad sötpotatis, grillade gröna pimentos, friterad eller stekt grönkål, grillad chorizo och en mojo rojo under allt detta. Ankan var perfekt grillad, krispig och god grillsmak på utsidan och riktigt rosa inuti. Sedan är det så tacksamt med hjärta, muskelfibrerna är så korta att det liksom knappt går att få det något annat än jättemört. Dessutom smakar det väldigt gott,  och mycket liksom. Den här huvudrätten alltså, det var nog det godaste jag ätit på restaurang i år, inget skämt. Om det stod mellan den och den rökta friterade torsken från Dublin skulle jag välja ankhjärtat och det säger faktiskt något om hur gott det var. Desserten var det jag blev minst imponerad av, antagligen eftersom jag egentligen var mätt och borde ha tackat nej till dessert. Det var en gräddglass med hallon i, alltså den var GOD, men med glassen från smaka på Stockholm i färskt minne kändes den lite blek och tråkig. Inte alls äcklig, tvärt om, jättegod, len och mjuk, mycket hallonsmak men nä, den nådde helt enkelt inte hela vägen fram.

Summa summarum: ASBRA restaurang. Gå dit! Ett litet obs, elelr två: Ett- boka bord. Två- är du eller ditt sällskap heskt kräsna och ovana vid lite underligare mat, gå inte hit. Menyn är ganska liten och det mesta är inte som den genomsnittliga grillade entricoten. Men ärligt. GÅ hit,  lämna kidsen hemma och gå!

Vad ska jag laga för mat?

Vad blir det för mat?

Jag vet inte alltså, jag har aubergine-cravings. Det blir något med aubergine och köttfärs… Kanske fyllda auberginer, enligt Yotams recept i Jerusalem. Eller kanske moussaka. Kanske båda. Jag har börjat med en ny grej, jag gör mindre satser av mat, så jag får testa mer olika saker. Det som talar emot fyllda auberginer a la Yotam är att jag redan testat det receptet. Men alltså, herre gud. Jag måste skärpa mig, jag kan göra samma recept två gånger. Ha! Jag SKA göra det receptet. Det är gott, jag ska göra det perfekt. Övning ger färdighet. Jag var och handlade idag, så det jag köpte kanske inte är optimalt för att laga de där fyllda auberginerna. MEN jag har åtminstone köpt både aubergine och tamarind, så de knepigaste ingredienserna är jag i hamn med. Vet att jag kommer måsta ta en sväng och skaffa mig persilja, det har jag inte hemma. Men men, det blir nog bra ändå. Jag förstår inte riktigt varför jag har ett sånt stort behov av aubergine. Det är det enda jag vill äta. Aubergine och tomat. Aubergine och köttfärs, Aubergine och tahini, Aubergine stekt i olja, Aubergine med parmensanost, Aubergine mosad till baba ganouj, Aubergine med mango och sobanudlar. Fortsätter det såhär kommer jag måsta gå och handla mer auberginer imorgon.