Långdragen förkylning

Jag känner som att meningen med mitt liv hat försvunnit – såna känslor hos mig brukar bero på att jag blivit/varit förkyld och inte kunnat träna. SÅ också nu. För 8 dagar sedan blev jag störtförkyld. Det var feber, trött och ont i ansiktet. Sedan blev det kanske mer alkohol än vad det borde bli när man är så pass förkyld och så sitter jag nu här. Fortfarande inte frisk. Hade så sent som igår bröstsmärtor när jag gick upp för trappor vilket inte känns stabilt nog att dra vare sig till stallet eller till gymmet. Jag vet att min kropp vinner på att jag vilar när jag är sjuk men mentalt får jag bilder framför mina ögon på fladdrig hud och förtvinade muskler. Det må vara smått stört men jag skulle nog må psykiskt bättre om jag gick till gymmet trots en infektion i kroppen. Jag har dock lovat mig själv att inte hålla på så. Jag hade en period i mitt liv när träning blev destruktivt. Jag vet att många har problem att komma iväg till gymmet. Jag har svårt att låta bli även när jag inte borde gå dit. Därför lider jag igenom min förkylning och låter bli gymmet. Sannolikt kommer den strategin bespara mig från hjärtmuskelinflammation och andra hemskheter. Jag behövde bara få klaga lite på hur hemskt det är att jag inte kan lyfta tunga saker. Så klagat klart. Nu ska jag gå och sova istället. Behöver det för återhämtningen!

Kalles sex liv

Kalle Zachari Wahlström är min själsfrände. I alla fall tror jag det efter att ha sett honom i diverse teveprogram samt på sociala medier. Mycket han gör och säger skulle kunna vara direkt-saxat från mina tankar och/eller påhitt. Idag har jag roat mig med att kolla på del 3, 4 och 5 av hans senaste serie på SVT, Kalles sex liv. I den testar han sex olika livsstilar som minst sagt kan klassas som alternativa och utanför lådan. Dels gör han väldigt bra teve men sedan är det något med just den här seriens frågeställningar som tilltalar mig. Inte nödvändigtvis för att jag skulle vilja leva så som han testar att leva i serien utan kanske snarare för att jag tycker att det är viktiga frågor han lyfter. Hur ska man leva för att vara lycklig. Varför går man till jobbet, varför lånar man en massa pengar köper en lägenhet, varför stressar man ihjäl sig i stan? Sjukt relevanta frågeställningar och jag tror det finns lika många svar på dessa frågor som det finns personer.

Jag har tänkt lite på hur det är för mig. Funderat över ”alternativa liv”. Jag brukar säga att om jag inte skulle bli läkare skulle jag bli mat-, tränings- och resejournalist. Jag skulle resa runt i världen och äta träna och skriva om mat och träning samt resor. Inga tvivel. Det är det enda jag skulle vilja göra om jag inte får bli läkare men jag skulle inte välja att göra detta framför min utstakade plan. Varför då kan man undra. Är det för att det är mer socialt accepterat att välja läkare? Är det undermedvetet så att jag väljer det alternativ som samhället anser vara ”rätt” eller är det faktiskt så att jag verkligen vill? Det blir omöjligt att svara på då jag är en produkt av min uppväxt och min samtid. En produkt av samhällets normer och sätt att se på arbete, samhälle och individ. Jag tycker ändå att det är viktigt att fundera över. Vad vill jag och vad gör jag för att jag tror att det förväntas av mig? Vad är mina egna önskningar och vad är mina inbillade kravbilder på mig själv? Vad förväntar jag mig av mig själv och varför förväntar jag mig just detta? Hur ska man veta att något är rätt?

Jag jobbar mycket med att visualisera. Det är så jag alltid har gjort. När jag sätter upp mål gör jag detta genom att visualisera hur det skulle vara att göra olika saker. Hur skulle det vara att göra AT i Sundsvall till exempel: får en vision och en föreställning. Hur skulle det vara att göra AT i småland: får en annan vision och en föreställning. Kompletterar bilderna med fakta och ger på så sätt visionen mer detaljer. Till slut står jag där med några olika scenariobilder framför mig. Sedan kommer det svåra – välja. Visualiserar det där frilansjournalistjobbet. Läser på om det, kollar på bilder. Får en tydlig bild av hur jag tror det skulle vara. Det verkar najs, men inte lika najs som läkare. Sedan skulle vän av ordning påpeka att jag aldrig kommer veta huruvida det är lika najs (eller kanske rent av najsigare) att vara frilansande mat- tränings- och resejournalist om jag inte provar… Det är ett framtida äventyr tänker jag och fortsätter googla träningsresor till Miami Beach.

Lediga helger

Jag kommer att vara ledig alla helger min resterande skoltid. det är ett beslut som kändes jobbigt och konstigt när jag tog det men som växer på mig. Tänka sig att få ha två hela dagars återhämtning VARJE vecka. Så har jag nog aldrig levt förut. Det blir bra. Eftersom jag nu upplever att jag har en uppsjö av ledig tid tänkte jag faktiskt passa på att göra något av den. Tidigare har det ibland blivit lite så för mig att den tiden jag har som är ledig har behövts till typ: Sitta och vila, göra ingenting osv. Nu känner jag som att jag kan ta för mig. Som att jag faktiskt kan göra skit. Hallelujah! Frågan är bara: vad ska jag ta mig för och hur mycket är rimligt om det är en dag i veckan man har att disponera. Dagens agenda: Researcha resmål som är trevliga i januari. Äta pannkakor. Träna ett ryggpass. Äta middag med Alvin. Så.

 

Sista terminen i skolan.

Hej bloggen.

Jag har varit på sommarvacay från dig. Jag har inte varit ledig i sommar utan jag har jobbat. Mitt första jobb som läkare någonsin. Min sommar har utspelat sig i Sundsvall. Min hemstad. På Sundsvalls Sjukhus. Cirkeln är sluten. Det var där jag kom i kontakt med vården första gången som praoelev på ortopedmottagningen när jag gick i åttonde klass och det var där jag jobbade som läkare allra första gången. Det är också dit jag vill efter examen. Sommarens bästa var mitt jobb, 100 %. Men sommarens näst bästa är insikten och vetskapen att jag vill hem igen. Jag är trött på Stockholm nu. Jag vill tillbaka till en mindre ort med ett mindre sjukhus. Den naturliga frågan: Blir det AT i Sundsvall då eller? Svaret: Ja sannolikt. Om jag får AT-tjänst där blir det AT där. Får jag inte AT-tjänst där blir det inte AT alls utan vikariat tills jag får AT i Sundsvall. Enkelt.

I måndags var sommaren slut per definition i och med att skolan började. Vi på KI läser nu termin 11 en kurs som heter Hälsa, Samhälle och Miljö, den är 12 hp (en termin är 30 hp) och det är lite svårt att förstå exakt vad det är vi förväntar lära oss. Ämnet är intressant och jag tror de har tänkt att denna kurs ska knyta ihop hela läkarprogrammet. Att vi nu ska få en större förståelse för ”hur det faktiskt fungerar”. Hur systemen är uppbyggda och vilka strukturer som finns och hur dessa påverkar hälsa på individ och samhällsnivå. Hur som helt är det dels skönt att vara tillbaka i skolan då varje dag som går nu är en dag kortare kvar till examen. Men om jag ska vara krass, och ärlig hade jag hellre varit i Sundsvall, kvar på mitt sommarvikariat. Alla gånger.

Det är trots allt sista terminen i skolan och tanken från min sida är att jag ska börja avveckla mitt liv i Stockholm och maxa allt jag vill ha ut av den här staden innan det bär iväg härifrån. Jag vet att jag kommer gråta när jag flyttar. Alla förändringar i den här storleksordningen får mig emotionell men jag vet också att flytta är vad jag vill. Jag kan inte tänka mig AT i Stockholm. Jag kan inte tänka mig vikariat i Stockholm. Vad ska jag då göra här i Stockholm? Just det. Flytta.

Idag har jag varit hemma under förmiddagen och pluggat inför ett seminarium vi har i eftermiddag och det börjar bli dags att äta lunch för att hinna in i tid till seminariet ser jag, hörs!

Segdragen förkylning

Jag firade valborg i Uppsala i år (igen). Vi hade en riktigt bra valborgshelg och det var bara så skönt att fly Stockholm och tentan och allt. Efter valborghelgen kände jag mig lite risig, men inte mer än att jag skyllde bort det på alkoholen jag druckit. Jag blev sjukare och sjukare och sjukare. Fredagen efter valborg var jag febrig. Nu är det 10 dagar sedan valborg och jag dras med en riktigt seg hosta. Seg som i: den vill inte gå över. Det är jobbigt av flera orsaker. Dels är det sån där hosta som låter, slemmigt, rossligt, äckligt. Dels är det störigt när man står på operation att börja hosta men det som stör mig mest är att jag inte vill träna för att jag inte känner mig frisk. Jag är helt övertygad om att jag INTE har feber, men jag har ont i halsen och hosta så det är ingen idé att gå till vare sig gymmet eller karaten. Suck.

Vad ska man göra liksom. En är ju trots allt bara människa och människor blir sjuka ibland. Längtar efter gymmet, en skivstång och lite benböj…

Har jag för korta fingrar för att bli gynekolog?

Jag har (äntligen) fått gå vidare från barndelen av termin 10. Vidare till Gynekologi och obstetrik. Hittills är allt suveränt. Bra handledare, snälla patienter och rimliga mängder saker de förväntar sig av oss. En sak bara… Idag när jag undersökte en kvinna så kändes det liksom som att hennes vagina var för lång för mina fingrar. Som att jag bara nådde halvvägs. Samma famlande känsla uppstod även vid nästa undersökning och den tredje likaså. Jag undrar alltså: Har jag för korta fingrar för att kunna bli gynekolog eller gör jag bara fel?

Imorgon är dagen jag ska fråga en handledare om vilket som är mest sannolikt. Min hypotes: Jag gör fel. Men fel gör man i början och det är därför man övar – för att bli bra alltså… Inte för att göra fel.

Ibland är det mindre roligt

Idag får ni ett personligt inlägg.

Det är tungt för mig just nu.  Det är som att min gnista slocknat och lite som att jag går på reservbatterier som varken är lika starka eller effektiva som de vanliga batterierna.  Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är som inte är rätt men jag känner igen de här känslorna.

Jag vet att det går över och blir bättre men det är himla svårt att se det när man sitter mitt uppe livet som känns som att det är påväg snett och det känns som om en inte kan göra något åt det.

Såhär känns det,

Open Sesame –  We’ve places to go
We’ve people to see –  Let’s put ’em on hold
There’s all sorts of shapes that I bet you can make
When you had to escape, say the word

Well I know that getting you alone isn’t easy to do
But with the exception of you I dislike everyone in the room
And I don’t wanna lie but I don’t wanna tell you the truth
Get the sense that you’re on the move and you’ll probably be leaving soon
So I’m telling you

Stop the world cause I wanna get off with you
Stop the world cause I wanna get off with you

Eyes the color of –  Water left in mud
Ice and sugar dust – Crazy green flashes
It’s a funny thing that I cannot explain
Don’t you know the train keeps rolling

Stop the world cause I wanna get off with you
Stop the world cause I wanna get off with you

Well I know that getting you alone isn’t easy to do
And I don’t wanna lie and I don’t wanna tell you the truth
And I know we got places to go, we got people to see
Think we both ought put ’em on hold and I know you agree

Stop the world cause I wanna get off with you
Stop the world cause I wanna get off with you

Låttext av Arctic Monkeys. Det enda som får mig att inte gå i ide under täcket tills våren kommer.

Var tog vintern vägen?

Efter mitt senaste inlägg här, daterat till november 2016 blev jag sjuk. Jag var först förkyld, en vanligt men lite tyngre förkylning. Jag blev nästan frisk och sedan brakade helvetet lös på riktigt. Ensidig snuva. Äcklig smak i munnen, hög feber, ont i halsen och munnen, svullen och röd. Jag var helt däckad under nästan hela december. Min sista del av termin 9 genomled jag (inte för att den var ointressant eller tråkig utan för att jag var sjuk) med minst möjliga insats. Jag kan inte minnas när jag senast mådde så dåligt. Till jul var jag något så när frisk.. Sedan åkte jag till USA och hela den resan är ett kapitel för sig, den får ni höra om en annan dag.

Efter jul var det tentor på termin 9, jag skrev den första dagen efter jag kommit hem från USA, den andra skrev jag dagen därpå. Jag var SÅ jetlaggad. Helt sinnes. Men tentagudarna var med mig och jag klarade båda tentorna med gott resultat.

Nu är det januari, jag har gjort min första veckas praktik på barnkursen och jag undrar: Var tog vintern vägen? Snön, kylan, myset? Kan någon svara på det… tack på förhand.

Ai Ramen på Erstagatan 22

Idag var en fantastisk dag på många sätt. Det första som bidrog var skolan som endast ockuperade halva min dag och all undervisning var slut innan 12.00. Det andra som bidrog var dagens lunch som spenderades med en god vän till mig på en ramenrestaurang på söder. Det tredje som bidrog var ett bokinköp från sci-fibokhandeln. Mira Grant har (tydligen, jag hade ingen aning) släppt bok nummer fyra i newsflesh-serien. Jag fullkomligt ÄLSKADE de tre första böckerna och när jag fann uppföljaren på bokhandeln idag kunde jag inte låta bli att köpa den.

Okej, first things first och fokus på det viktigaste för idag: RAMEN.
Ramen är en japansk nudelrätt som (oftast) består av buljong, nudlar, någon form av protein (tofu, ägg, fläsk, kyckling) samt någon form av grönsak (exempelvis majs, salladslök, picklad lök, svamp, eller något annat). Detta serveras i skål med en liten slev och så får du fiska upp nudlarna med pinnar. Jag ”upptäckte” ramen ganska sent. Förra året åt jag min första skål ramen och jag var helt frälst. De ramenrätter jag ätit har varit extremt vällagade och välbalanserade. Det finns kvalitetsskillnader, absolut, men på det stora hela är ramen från ett seriöst ramen-hak alltid en hit. Idag var jag och Linda som sagt på AI Ramen som ligger på Erstagatan 22 på söder. Endast ett stenkast (om man är riiiiktigt stark) från Ersta sjukhus. Jag har besökt Ai en gång förut, i somras. Den skålen nudlar jag fick då var MAGISK. Det var det godaste jag ätit på väldigt väldigt länge och jag ville flera gånger under sommaren gå tillbaka dit. Dessvärre hade de semesterstängt under hela juli när jag var i stockholm och jobbade så det blev inte av. Idag var det äntligen(!!!) dags för Ai Ramen igen! Jag är en enkel person och de har endast tre lunchrätter att välja från på Ai. Sist jag var där åt jag en Tonkotsu som jag tidigare nämnt var fantastisk. Idag ville det sig inte bättre än att jag tog en tonkotsu igen, bara för att den var så fantastisk sist. Den var lika fantastisk idag vill jag lova. [För er som inte är införstådda med vad en tonkotsu på Ai innebär kommer här en liten förklaring: Deras tonkotsu är baserad på fläskbuljong som kokat 18 timmar. Den innehåller en generös bit mörbakad fläsksida som till och med Linda, som har svårt för fläskkött, tyckte var suverän. I skålen får du också picklad silverlök, bränd vitlök samt salladslök, och såklart nudlar]

Jag tycker verkligen att ni skall besöka Ai ramen. Maten är mumsig!

Skulle kunna skriva om presidentvalet i USA

Men det skulle bli så långt. Skulle jag sätta ner i ord alla tankar och känslor detta rivit upp vet jag inte om jag skulle bli klar ikväll faktiskt. Det är så kopiöst sorgligt att ett stort och mäktigt land har en så dåligt utbildad befolkning att de förbiser rasism, kvinnohat, klimatförändringsförnekelse och idioti och väljer en affärsman utan erfarenhet av politik över en kompetent kvinna som jobbat med juridik och politik under hela sitt vuxna liv. Sorgligt. Nog om detta för idag.

Idag har jag sjukanmält mig. Jag har varit sjuk sedan i söndags men trots detta släpat mig till skolan måndag, tisdag och onsdag. Imorse kände jag att det räckte. Jag har extrem nästäppa, nyser konstant, är så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen, blir andfådd av minsta lilla, har oskön känsla i halsen men ingen feber och ingen hosta. Det är den underligaste förkylning jag haft någonsin. Imorgon blir jag också hemma från skolan. Om jag ska bli frisk någon gång är det bäst så! Jag kurerar mig med te i mängder och tvingar i mig mat trots att jag inte är hungrig. Då blir man frisk….