Om emmajosefina

Läkarstuderande hästnörd som tränar karate och springer intervaller. Kommer från Sundsvall men bor för närvarande i Stockholm.

Brunch på Karamellan i Drottningholm

Idag hade vi bestämt att vi skulle åka på en utflykt till Drottningholms slott. Jag hade aldrig varit där förut och enligt väderleksrapporten skulle det bli 18 grader och sol. Vi åkte ut så fort vi vaknat, eller i alla fall nästan. Det var verkligen vackert väder där ute idag, solen värmde riktigt härligt och löven på träden som precis har börjat skifta i höstnyanser vajade lagom mycket på trädens grenar. Slottet är också fantastiskt fint placerat där vid vattnet och med långa alléer inramade med ansade träd. Mycket prydligt och den promenaden vi fick i parken kring slottet var mäkta härlig. Det jag vill dela med mig av allra mest dock… Det var brunchen/lunchen vi åt efter promenaden. Bredvid slottet ligger ett litet cafe. Drottningholms slottscafé Karamellan heter det. Tydligen serverar de brunch på helger. Fantastiskt tänkte vi och fantastiskt var det. Brunchmenyn hade inte överdrivet många rätter men det fanns något för alla. Jag beställde in eggs benedict. Deras variant hade pankofriterade ägg och en siracha-hollandaise vilket föll mig i smaken. Till detta drack jag en ”gul” smoothie, alltså en smoothie med mango, passionsfrukt och ananas. Äggen var perfekta, när man skar i dem rann gulan ut sådär härligt över brödet och den varma gulan plus den här kryddiga hollandaisen var rena drömmen att få in i munnen. Brödet var rostat och hade en skiva rökt skinka som de stekt som hastigast på sig, uppepå denna låg två sådana pankofriterade ägg och sedan hade de toppat av hela härligheten med den kryddiga såsen och babyspenat. Det var verkligen en mättande anrättning och den räckte långt och väl som brunch/lunch, även om jag egentligen hade velat äta pannkakor också, men man kan ju som inte äta hur mycket som helst. för att avsluta en trevlig stund drack vi såklart kaffe och även här var de bra. Jag gillar verkligen en god latte. För mig är en god latte en latte med fluffigt skum som inte försvinner. Skrämmande ofta får man in en latte och efter två minuter är skummet borta. Det gillar jag inte. Här var det generöst med skum och skummet försvann inte! Hallelujah. Summa summarum: Ett mycket trevligt ställe för en helglunch/brunch. Skulle definitivt åka hit igen och det var extra trevligt att det fanns lite av varje kategori på menyn. Alla i sällskapet hittade något de var nöjda med. KUL!

Långdragen förkylning

Jag känner som att meningen med mitt liv hat försvunnit – såna känslor hos mig brukar bero på att jag blivit/varit förkyld och inte kunnat träna. SÅ också nu. För 8 dagar sedan blev jag störtförkyld. Det var feber, trött och ont i ansiktet. Sedan blev det kanske mer alkohol än vad det borde bli när man är så pass förkyld och så sitter jag nu här. Fortfarande inte frisk. Hade så sent som igår bröstsmärtor när jag gick upp för trappor vilket inte känns stabilt nog att dra vare sig till stallet eller till gymmet. Jag vet att min kropp vinner på att jag vilar när jag är sjuk men mentalt får jag bilder framför mina ögon på fladdrig hud och förtvinade muskler. Det må vara smått stört men jag skulle nog må psykiskt bättre om jag gick till gymmet trots en infektion i kroppen. Jag har dock lovat mig själv att inte hålla på så. Jag hade en period i mitt liv när träning blev destruktivt. Jag vet att många har problem att komma iväg till gymmet. Jag har svårt att låta bli även när jag inte borde gå dit. Därför lider jag igenom min förkylning och låter bli gymmet. Sannolikt kommer den strategin bespara mig från hjärtmuskelinflammation och andra hemskheter. Jag behövde bara få klaga lite på hur hemskt det är att jag inte kan lyfta tunga saker. Så klagat klart. Nu ska jag gå och sova istället. Behöver det för återhämtningen!

Kalles sex liv

Kalle Zachari Wahlström är min själsfrände. I alla fall tror jag det efter att ha sett honom i diverse teveprogram samt på sociala medier. Mycket han gör och säger skulle kunna vara direkt-saxat från mina tankar och/eller påhitt. Idag har jag roat mig med att kolla på del 3, 4 och 5 av hans senaste serie på SVT, Kalles sex liv. I den testar han sex olika livsstilar som minst sagt kan klassas som alternativa och utanför lådan. Dels gör han väldigt bra teve men sedan är det något med just den här seriens frågeställningar som tilltalar mig. Inte nödvändigtvis för att jag skulle vilja leva så som han testar att leva i serien utan kanske snarare för att jag tycker att det är viktiga frågor han lyfter. Hur ska man leva för att vara lycklig. Varför går man till jobbet, varför lånar man en massa pengar köper en lägenhet, varför stressar man ihjäl sig i stan? Sjukt relevanta frågeställningar och jag tror det finns lika många svar på dessa frågor som det finns personer.

Jag har tänkt lite på hur det är för mig. Funderat över ”alternativa liv”. Jag brukar säga att om jag inte skulle bli läkare skulle jag bli mat-, tränings- och resejournalist. Jag skulle resa runt i världen och äta träna och skriva om mat och träning samt resor. Inga tvivel. Det är det enda jag skulle vilja göra om jag inte får bli läkare men jag skulle inte välja att göra detta framför min utstakade plan. Varför då kan man undra. Är det för att det är mer socialt accepterat att välja läkare? Är det undermedvetet så att jag väljer det alternativ som samhället anser vara ”rätt” eller är det faktiskt så att jag verkligen vill? Det blir omöjligt att svara på då jag är en produkt av min uppväxt och min samtid. En produkt av samhällets normer och sätt att se på arbete, samhälle och individ. Jag tycker ändå att det är viktigt att fundera över. Vad vill jag och vad gör jag för att jag tror att det förväntas av mig? Vad är mina egna önskningar och vad är mina inbillade kravbilder på mig själv? Vad förväntar jag mig av mig själv och varför förväntar jag mig just detta? Hur ska man veta att något är rätt?

Jag jobbar mycket med att visualisera. Det är så jag alltid har gjort. När jag sätter upp mål gör jag detta genom att visualisera hur det skulle vara att göra olika saker. Hur skulle det vara att göra AT i Sundsvall till exempel: får en vision och en föreställning. Hur skulle det vara att göra AT i småland: får en annan vision och en föreställning. Kompletterar bilderna med fakta och ger på så sätt visionen mer detaljer. Till slut står jag där med några olika scenariobilder framför mig. Sedan kommer det svåra – välja. Visualiserar det där frilansjournalistjobbet. Läser på om det, kollar på bilder. Får en tydlig bild av hur jag tror det skulle vara. Det verkar najs, men inte lika najs som läkare. Sedan skulle vän av ordning påpeka att jag aldrig kommer veta huruvida det är lika najs (eller kanske rent av najsigare) att vara frilansande mat- tränings- och resejournalist om jag inte provar… Det är ett framtida äventyr tänker jag och fortsätter googla träningsresor till Miami Beach.

Drömpass på karaten

Igår var jag iväg och tränade karate. Som ni kanske har förstått är det problematiskt mellan mig och karaten. Vanligen får jag ont efter träningen och känner mig bara allmänt sliten och trasig. Igår var jag där och tränade med måde mellangruppen och med avancerade gruppen. Kors i taket alltså, för jag hade varken ont under träningen, efter träningen eller nu, dagen efter. Vi hade ett riktigt bra pass igår, dels var det bra på grund av bra upplägg men sedan var det riktigt bra också på grund av hur många vi var där. Vi var SÅ HIMLA MÅNGA. Det är alltid himla peppande att vara många på träningen. På avancerade passet var vi liksom hela lokalen full, det är otroligt roligt när man är så många, det blir en helt annan feeling och man blir som sjukt mycket mer taggad. Igår började vi med ”vanlig” träning, vilket innebär fys som uppvärmning. Sedan lite vanlig kihon (grundtekniken) fram och tillbaka i lokalen och lite parövningar. Efter det avslutades mellanpasset med kata. Andra passet inleddes med kumite, vilket jag var nervös över, men det gick bättre än förväntat. Jag var rädd att jag skulle bli rädd och inte tycka att det var kul och att jag skulle göra mig illa. Inte då. Det var roligt, jag kände mig enormt långsam och seg i benen, det är gymmets fel men det var roligt. Det sjukaste jag vet är hur kul jag tycker det är att gå till karaten och slåss. Alltså det är ju inte slåss som på gatan, men det är så himla roligt. Varför då? Jag vet inte men det är det. Vi tränade lite grundteknik, parövningar och kata på avancerade passet också men jag vill som stanna upp vid kumiten (fighten). Vill dröja mig kvar där och känna efter lite till. Stanna kvar i den bra känslan jag hade igår. Wihoo.

Idag är det onsdag vilket innebär ridning och stallet. Dessutom är jag lire förkyld så det är nog bra om jag lugnar mig idag. Hej och hå vad det går.

Lediga helger

Jag kommer att vara ledig alla helger min resterande skoltid. det är ett beslut som kändes jobbigt och konstigt när jag tog det men som växer på mig. Tänka sig att få ha två hela dagars återhämtning VARJE vecka. Så har jag nog aldrig levt förut. Det blir bra. Eftersom jag nu upplever att jag har en uppsjö av ledig tid tänkte jag faktiskt passa på att göra något av den. Tidigare har det ibland blivit lite så för mig att den tiden jag har som är ledig har behövts till typ: Sitta och vila, göra ingenting osv. Nu känner jag som att jag kan ta för mig. Som att jag faktiskt kan göra skit. Hallelujah! Frågan är bara: vad ska jag ta mig för och hur mycket är rimligt om det är en dag i veckan man har att disponera. Dagens agenda: Researcha resmål som är trevliga i januari. Äta pannkakor. Träna ett ryggpass. Äta middag med Alvin. Så.

 

Sista terminen i skolan.

Hej bloggen.

Jag har varit på sommarvacay från dig. Jag har inte varit ledig i sommar utan jag har jobbat. Mitt första jobb som läkare någonsin. Min sommar har utspelat sig i Sundsvall. Min hemstad. På Sundsvalls Sjukhus. Cirkeln är sluten. Det var där jag kom i kontakt med vården första gången som praoelev på ortopedmottagningen när jag gick i åttonde klass och det var där jag jobbade som läkare allra första gången. Det är också dit jag vill efter examen. Sommarens bästa var mitt jobb, 100 %. Men sommarens näst bästa är insikten och vetskapen att jag vill hem igen. Jag är trött på Stockholm nu. Jag vill tillbaka till en mindre ort med ett mindre sjukhus. Den naturliga frågan: Blir det AT i Sundsvall då eller? Svaret: Ja sannolikt. Om jag får AT-tjänst där blir det AT där. Får jag inte AT-tjänst där blir det inte AT alls utan vikariat tills jag får AT i Sundsvall. Enkelt.

I måndags var sommaren slut per definition i och med att skolan började. Vi på KI läser nu termin 11 en kurs som heter Hälsa, Samhälle och Miljö, den är 12 hp (en termin är 30 hp) och det är lite svårt att förstå exakt vad det är vi förväntar lära oss. Ämnet är intressant och jag tror de har tänkt att denna kurs ska knyta ihop hela läkarprogrammet. Att vi nu ska få en större förståelse för ”hur det faktiskt fungerar”. Hur systemen är uppbyggda och vilka strukturer som finns och hur dessa påverkar hälsa på individ och samhällsnivå. Hur som helt är det dels skönt att vara tillbaka i skolan då varje dag som går nu är en dag kortare kvar till examen. Men om jag ska vara krass, och ärlig hade jag hellre varit i Sundsvall, kvar på mitt sommarvikariat. Alla gånger.

Det är trots allt sista terminen i skolan och tanken från min sida är att jag ska börja avveckla mitt liv i Stockholm och maxa allt jag vill ha ut av den här staden innan det bär iväg härifrån. Jag vet att jag kommer gråta när jag flyttar. Alla förändringar i den här storleksordningen får mig emotionell men jag vet också att flytta är vad jag vill. Jag kan inte tänka mig AT i Stockholm. Jag kan inte tänka mig vikariat i Stockholm. Vad ska jag då göra här i Stockholm? Just det. Flytta.

Idag har jag varit hemma under förmiddagen och pluggat inför ett seminarium vi har i eftermiddag och det börjar bli dags att äta lunch för att hinna in i tid till seminariet ser jag, hörs!

Karateträning

Ironin i att jag rehabbat och tränat annat och dragit mig för att gå till karaten och när jag väl går dit är det a: askul och inte smärtsamt, b:sista träningen jag hinner med innan det är sommar.

Idag ville jag gå till karaten. Jag ville dit. Jag ville träna. Så jag gick dit och jag tränade. 2 timmar. 120 minuter, jobbigt och kul men utan ont. Helt fantastiskt tänker jag, precis så som det brukade vara innan jag fick ryggskott i februari förra året. I efterhand kan jag verkligen önska att jag skulle ha rehabbat på riktigt redan när jag fick ryggskottet istället för att genomföra shodangradering och SM. Men det är lätt att vara efterklok. Jag vill tro att min långa smärtperiod skulle varit kortare om jag tagit hand om mig själv redan från början istället för att låta det gå ända fram till maj innan jag taggade ner karaten. Men det är ingen mening att älta detta. Det blir inte annorlunda, och i ärlighetens namn har jag lärt mig massor av att gymma strukturerat i snart ett år.

Dagens träning bestod av mycket grundtekniker med fokus på höfterna. Övergångar mellan senkutsu-dachi, kiba.dachi och kokotsu-dachi samt gohun-kumite med tre zuki per steg. Därefter var det kata-nötning. Vi nötte kanku-dai som är en FANTASTISK kata på många sätt. Dels passar den mig, dels är den fin och dels är den så brutalt jobbig. Det är värre än alla intervallpass jag vet. Med den avancerade gruppen körde vi ett pass med nästan uteslutande sparkar. Sparkar och lite kata. Vi gick snabbt igenom katorna en behöver kunna fört att gå upp på nidan (svart bälte nummer två). Det är: Jion, Enpi, Bassai-dai, Kanku-dai, Hangetsu, Tekki-nidan, Förutom alla Heian och Jonru det vill säga.

Nog om det nu. Jag är så trött att jag snart trillar av pinn. Vi hörs, och take care

UFC fight night i Ericsson globe

Igår var jag och tre polare iväg till Globen för att kolla på MMA. Jag har aldrig sett MMA i verkligheten, bara på teve eller datorn. En av tjejerna som var med är ett riktigt fan som har följt UFC i ungefär 10 år och inte missat en enda match. En annan av tjejerna hade aldrig sett någon form av kontaktsport live förut. Sedan var vi två också som håller på med Shotokan-karate. Vi hade SÅ kul! Det var riktigt bra matcher. Mycket action. Många knockouts. KUL.

Det som däremot inte var lika kul var grabbgänget som satt på raden ovanför oss. Alltså hjälp mig vilka vidriga snubbar. De satt och brölade, de snackade om hur de skulle sätta på tjejerna i bikini som gick med rondtavlan och de hade flickvänner där hemma. Idiotin hade inga gränser. Det är såna här snubbar som skulle skylla ifrån sig på ”locker-room-talk” men alltså. Det är faktiskt inte okej. Det nådde sin kulmen i stupidity när en av killarna frågade sin kompis (som var diabetiker) om inte han kunde få en insulinspruta för han ville ju bli lite hög.. Ungefär där tackade intelligenskvoten för sig och gick ut för att begå självmord.

Jag tänker inte låta osköna snubbar förstöra hela min upplevelse. Så därför tänker jag vädra några fightspecifika synpunkter. På main card återfanns Alexander Gustafsson vs Glover Teixeria. Det var en spännande fight. Den avgjordes inte förrän i femte ronden och den avgjordes på teknisk knockout. Gott så. Det jag däremot reagerade på var hur Gustafsson flydde från Teixeria. Han sprang ifrån honom istället för att stå kvar blocka parera och kontra. Det var vad vi inom karaten skulle kallat mattflykt. Hela globen jublade när han fegade sig och smet iväg och då var det inte smidiga smitningar ur grepp utan böj dig framåt och spring… Hur som helst var det VÄRT. Vi satt på översta läktaren, (C-läktaren om det säger er något mer) och det var riktigt bra platser. Vi såg rakt ner i oktagonen och hade en av de största HD-skärmarna rakt ovanför så det var perfekt. Kunde man kolla ner på stående fight och på skärmen när det var matt-fight.

Jag skulle gå och se detta igen. Verkligen. Men jag skulle vilja se tjej-fighter… Tycker liksom att de är så mycket mer imponerande. Om ni får chansen – gå och se en MMA-match. Det är coolt.

Segdragen förkylning

Jag firade valborg i Uppsala i år (igen). Vi hade en riktigt bra valborgshelg och det var bara så skönt att fly Stockholm och tentan och allt. Efter valborghelgen kände jag mig lite risig, men inte mer än att jag skyllde bort det på alkoholen jag druckit. Jag blev sjukare och sjukare och sjukare. Fredagen efter valborg var jag febrig. Nu är det 10 dagar sedan valborg och jag dras med en riktigt seg hosta. Seg som i: den vill inte gå över. Det är jobbigt av flera orsaker. Dels är det sån där hosta som låter, slemmigt, rossligt, äckligt. Dels är det störigt när man står på operation att börja hosta men det som stör mig mest är att jag inte vill träna för att jag inte känner mig frisk. Jag är helt övertygad om att jag INTE har feber, men jag har ont i halsen och hosta så det är ingen idé att gå till vare sig gymmet eller karaten. Suck.

Vad ska man göra liksom. En är ju trots allt bara människa och människor blir sjuka ibland. Längtar efter gymmet, en skivstång och lite benböj…

SVK i barnkirurgi

Hej hopp. vecka två på SVK barnkirurgi har precis börjat. Den här veckan har jag en vecka med diverse, alltså ingen fast avdelningsplacering utan är utspridd på olika platser. Idag har jag varit på ECMO-enheten i deras nya lokaler på NKS. NKS har totalt 6 ECMO-platser för både vuxna och barn. ECMO står för extra-corporeal-membrane-oxygenation. Det är alltså med enklare ord ett sätt att syresätta och pumpa runt patientens blod utanför kroppen. Blodet kan således både syresättas och distribueras oavsett hur hjärtat och lungorna mår. Det låter som en dröm men ECMO är jättefarligt. Livräddande för de som behöver men inget man vill vara i behov av. Det är i stora drag två huvudgrupper av patienter som ligger på ECMO, det är små barn och prematurer (ofta med bronkopulmonell dysplasi eller mekoniunaspiration) samt vuxna med fulminanta pneumonier. Det finns även ett användningsområde för ECMO när det gälller patienter med massiva hjärtinfarkter som behöver avlasta hjärtat tills det har återhämtat sig. Som jag förstod det är detta dock inte en stor patientgrupp på ECMO-enheten på NKS utan dessa patienter återfinns på andra centra samt på Thoraxintensiven. Intressant studiebesök och fascinerande verksamhet. Jag tror att det är hit man ska söka sig om man är en sådan som gillar teknik och fysiologi. Det är som en IVA för tekniknördar! Skitcoolt men jag känner att det är för komplicerat för min smak.

Nu ska jag iväg och titta en snabbis på en operationsrobot innan det är kvällsföreläsning. Hoppla