Brunch på Karamellan i Drottningholm

Idag hade vi bestämt att vi skulle åka på en utflykt till Drottningholms slott. Jag hade aldrig varit där förut och enligt väderleksrapporten skulle det bli 18 grader och sol. Vi åkte ut så fort vi vaknat, eller i alla fall nästan. Det var verkligen vackert väder där ute idag, solen värmde riktigt härligt och löven på träden som precis har börjat skifta i höstnyanser vajade lagom mycket på trädens grenar. Slottet är också fantastiskt fint placerat där vid vattnet och med långa alléer inramade med ansade träd. Mycket prydligt och den promenaden vi fick i parken kring slottet var mäkta härlig. Det jag vill dela med mig av allra mest dock… Det var brunchen/lunchen vi åt efter promenaden. Bredvid slottet ligger ett litet cafe. Drottningholms slottscafé Karamellan heter det. Tydligen serverar de brunch på helger. Fantastiskt tänkte vi och fantastiskt var det. Brunchmenyn hade inte överdrivet många rätter men det fanns något för alla. Jag beställde in eggs benedict. Deras variant hade pankofriterade ägg och en siracha-hollandaise vilket föll mig i smaken. Till detta drack jag en ”gul” smoothie, alltså en smoothie med mango, passionsfrukt och ananas. Äggen var perfekta, när man skar i dem rann gulan ut sådär härligt över brödet och den varma gulan plus den här kryddiga hollandaisen var rena drömmen att få in i munnen. Brödet var rostat och hade en skiva rökt skinka som de stekt som hastigast på sig, uppepå denna låg två sådana pankofriterade ägg och sedan hade de toppat av hela härligheten med den kryddiga såsen och babyspenat. Det var verkligen en mättande anrättning och den räckte långt och väl som brunch/lunch, även om jag egentligen hade velat äta pannkakor också, men man kan ju som inte äta hur mycket som helst. för att avsluta en trevlig stund drack vi såklart kaffe och även här var de bra. Jag gillar verkligen en god latte. För mig är en god latte en latte med fluffigt skum som inte försvinner. Skrämmande ofta får man in en latte och efter två minuter är skummet borta. Det gillar jag inte. Här var det generöst med skum och skummet försvann inte! Hallelujah. Summa summarum: Ett mycket trevligt ställe för en helglunch/brunch. Skulle definitivt åka hit igen och det var extra trevligt att det fanns lite av varje kategori på menyn. Alla i sällskapet hittade något de var nöjda med. KUL!

Långdragen förkylning

Jag känner som att meningen med mitt liv hat försvunnit – såna känslor hos mig brukar bero på att jag blivit/varit förkyld och inte kunnat träna. SÅ också nu. För 8 dagar sedan blev jag störtförkyld. Det var feber, trött och ont i ansiktet. Sedan blev det kanske mer alkohol än vad det borde bli när man är så pass förkyld och så sitter jag nu här. Fortfarande inte frisk. Hade så sent som igår bröstsmärtor när jag gick upp för trappor vilket inte känns stabilt nog att dra vare sig till stallet eller till gymmet. Jag vet att min kropp vinner på att jag vilar när jag är sjuk men mentalt får jag bilder framför mina ögon på fladdrig hud och förtvinade muskler. Det må vara smått stört men jag skulle nog må psykiskt bättre om jag gick till gymmet trots en infektion i kroppen. Jag har dock lovat mig själv att inte hålla på så. Jag hade en period i mitt liv när träning blev destruktivt. Jag vet att många har problem att komma iväg till gymmet. Jag har svårt att låta bli även när jag inte borde gå dit. Därför lider jag igenom min förkylning och låter bli gymmet. Sannolikt kommer den strategin bespara mig från hjärtmuskelinflammation och andra hemskheter. Jag behövde bara få klaga lite på hur hemskt det är att jag inte kan lyfta tunga saker. Så klagat klart. Nu ska jag gå och sova istället. Behöver det för återhämtningen!

Kalles sex liv

Kalle Zachari Wahlström är min själsfrände. I alla fall tror jag det efter att ha sett honom i diverse teveprogram samt på sociala medier. Mycket han gör och säger skulle kunna vara direkt-saxat från mina tankar och/eller påhitt. Idag har jag roat mig med att kolla på del 3, 4 och 5 av hans senaste serie på SVT, Kalles sex liv. I den testar han sex olika livsstilar som minst sagt kan klassas som alternativa och utanför lådan. Dels gör han väldigt bra teve men sedan är det något med just den här seriens frågeställningar som tilltalar mig. Inte nödvändigtvis för att jag skulle vilja leva så som han testar att leva i serien utan kanske snarare för att jag tycker att det är viktiga frågor han lyfter. Hur ska man leva för att vara lycklig. Varför går man till jobbet, varför lånar man en massa pengar köper en lägenhet, varför stressar man ihjäl sig i stan? Sjukt relevanta frågeställningar och jag tror det finns lika många svar på dessa frågor som det finns personer.

Jag har tänkt lite på hur det är för mig. Funderat över ”alternativa liv”. Jag brukar säga att om jag inte skulle bli läkare skulle jag bli mat-, tränings- och resejournalist. Jag skulle resa runt i världen och äta träna och skriva om mat och träning samt resor. Inga tvivel. Det är det enda jag skulle vilja göra om jag inte får bli läkare men jag skulle inte välja att göra detta framför min utstakade plan. Varför då kan man undra. Är det för att det är mer socialt accepterat att välja läkare? Är det undermedvetet så att jag väljer det alternativ som samhället anser vara ”rätt” eller är det faktiskt så att jag verkligen vill? Det blir omöjligt att svara på då jag är en produkt av min uppväxt och min samtid. En produkt av samhällets normer och sätt att se på arbete, samhälle och individ. Jag tycker ändå att det är viktigt att fundera över. Vad vill jag och vad gör jag för att jag tror att det förväntas av mig? Vad är mina egna önskningar och vad är mina inbillade kravbilder på mig själv? Vad förväntar jag mig av mig själv och varför förväntar jag mig just detta? Hur ska man veta att något är rätt?

Jag jobbar mycket med att visualisera. Det är så jag alltid har gjort. När jag sätter upp mål gör jag detta genom att visualisera hur det skulle vara att göra olika saker. Hur skulle det vara att göra AT i Sundsvall till exempel: får en vision och en föreställning. Hur skulle det vara att göra AT i småland: får en annan vision och en föreställning. Kompletterar bilderna med fakta och ger på så sätt visionen mer detaljer. Till slut står jag där med några olika scenariobilder framför mig. Sedan kommer det svåra – välja. Visualiserar det där frilansjournalistjobbet. Läser på om det, kollar på bilder. Får en tydlig bild av hur jag tror det skulle vara. Det verkar najs, men inte lika najs som läkare. Sedan skulle vän av ordning påpeka att jag aldrig kommer veta huruvida det är lika najs (eller kanske rent av najsigare) att vara frilansande mat- tränings- och resejournalist om jag inte provar… Det är ett framtida äventyr tänker jag och fortsätter googla träningsresor till Miami Beach.

Drömpass på karaten

Igår var jag iväg och tränade karate. Som ni kanske har förstått är det problematiskt mellan mig och karaten. Vanligen får jag ont efter träningen och känner mig bara allmänt sliten och trasig. Igår var jag där och tränade med måde mellangruppen och med avancerade gruppen. Kors i taket alltså, för jag hade varken ont under träningen, efter träningen eller nu, dagen efter. Vi hade ett riktigt bra pass igår, dels var det bra på grund av bra upplägg men sedan var det riktigt bra också på grund av hur många vi var där. Vi var SÅ HIMLA MÅNGA. Det är alltid himla peppande att vara många på träningen. På avancerade passet var vi liksom hela lokalen full, det är otroligt roligt när man är så många, det blir en helt annan feeling och man blir som sjukt mycket mer taggad. Igår började vi med ”vanlig” träning, vilket innebär fys som uppvärmning. Sedan lite vanlig kihon (grundtekniken) fram och tillbaka i lokalen och lite parövningar. Efter det avslutades mellanpasset med kata. Andra passet inleddes med kumite, vilket jag var nervös över, men det gick bättre än förväntat. Jag var rädd att jag skulle bli rädd och inte tycka att det var kul och att jag skulle göra mig illa. Inte då. Det var roligt, jag kände mig enormt långsam och seg i benen, det är gymmets fel men det var roligt. Det sjukaste jag vet är hur kul jag tycker det är att gå till karaten och slåss. Alltså det är ju inte slåss som på gatan, men det är så himla roligt. Varför då? Jag vet inte men det är det. Vi tränade lite grundteknik, parövningar och kata på avancerade passet också men jag vill som stanna upp vid kumiten (fighten). Vill dröja mig kvar där och känna efter lite till. Stanna kvar i den bra känslan jag hade igår. Wihoo.

Idag är det onsdag vilket innebär ridning och stallet. Dessutom är jag lire förkyld så det är nog bra om jag lugnar mig idag. Hej och hå vad det går.

Lediga helger

Jag kommer att vara ledig alla helger min resterande skoltid. det är ett beslut som kändes jobbigt och konstigt när jag tog det men som växer på mig. Tänka sig att få ha två hela dagars återhämtning VARJE vecka. Så har jag nog aldrig levt förut. Det blir bra. Eftersom jag nu upplever att jag har en uppsjö av ledig tid tänkte jag faktiskt passa på att göra något av den. Tidigare har det ibland blivit lite så för mig att den tiden jag har som är ledig har behövts till typ: Sitta och vila, göra ingenting osv. Nu känner jag som att jag kan ta för mig. Som att jag faktiskt kan göra skit. Hallelujah! Frågan är bara: vad ska jag ta mig för och hur mycket är rimligt om det är en dag i veckan man har att disponera. Dagens agenda: Researcha resmål som är trevliga i januari. Äta pannkakor. Träna ett ryggpass. Äta middag med Alvin. Så.