Jag har tömt min första abscess

Ibland är det lustigt vad man glädjer sig åt här i livet. Jag sitter här och är glad över att jag fått tömma min första abscess. Själv (under översyn men ändå). Jag fick göra allt, rita, bedöva skära spola och sy. Det låter kanske banalt men när man är student är det de små sakerna som är viktiga. Det är fantastiskt att få göra små ”enkla” saker och faktiskt få se att man klarar av dem. Det är så tillfredsställande att inse att man lärt sig saker. Att man vet hur man gör, att man kan utföra. Idag fick jag känna att jag minsann kan tömma en abscess. Det var guld värt i min värld.

När jag står och har tråkigt och känner mig sämst nästa gång ska jag tänka på att jag åtminstone kan tömma en abscess, och det är mer än jag kunde när jag började den här evighetslånga utbildningen.

Nästa vecka är barnkirurgi

Snart är delmomentet Utveckling (eller Pediatrik som det egentligen borde heta) avslutat för min del. Jag har nästa vecka kvar samt två dagar inom öppenvården veckan efter det. Nästa vecka blir en intensiv vecka med mycket pluggande. Barnkirurgi står på agendan. Vi har fått en hel drös med seminariefall att förbereda och det är långa dagar. I vilket fall tror jag det blir bra. Det är ju som sagt inte tenta på allt detta nu, utan den kommer först 28 april. Både jobbigt och skönt.

Jag har så extremt låga förväntningar på barnkirurgi. I och med att vuxenkirurgen var så bra och vi fick göra så mycket… Jag tänker mig att det kommer vara en vecka av: Följ efter som en svans och titta på. Men det blir så skevt allt detta. Barnkirurgimomentet är en vecka. Alltså inte ens det. Det är mån-torsdag förmiddag plus ett kvällspass. På detta har de lagt 36 seminariefall. Hur tänker den som planerar att innehållet korrelerar till den tiden som är given? Ja inte vet jag. Det känns snedfördelat i min värld. Vi ser väl.

Min stora dröm och förhoppning är att jag skulle få se en appendicitoperation… Eller en gall-op. Sågen varken eller under termin 7…

Domarudden

I veckan som varit har jag hunnit göra en rolig sak som är lite utanför det jag vanligen gör för att ha kul.

Vi var ett gäng från barnkursen som åkte iväg till Domarudden i Åkersberga. Tydligen är det en grej de gör varje år det går utbytesstudenter på barnkursen i Solna. Vi åkte buss ut dit och när vi kom fram var det snudd på perfekt alltså. Det hade snöat lite innnan så snön låg och täckte alla ytor, det var vitt och fluffigt, månen kikade fram och stjärnorna syntes tydligt på himlen.

Vi började i bastun. Det var bada bastu, och dricka öl, äta korv och bada i isvak. Jag har badat isvak förut, men det var liksom roligare nu, när vi var så många och alla var så peppade. Bastun är tydligen öppen på vardagar så man kan betala och åka dit som privatperson och basta. Najs säger jag.

Sedan var det mat. Skärgårdsbuffé hade vi fått höra. Mina förväntningar var inte så höga.. men OJ vad jag blev positivt överraskad. Maten var SÅ god. De hade tillagat fisk på alla möjliga sätt. Det fanns rökt lax, sill, krabba, inkokt och picklad lax och så RN västerbottenpaj som var gudomlig. Efter det kom köttbullar och mos med lingonsylt och middagen toppades av med chokladmousse och starkt kaffe. Så starkt att tjejerna från Barcelona till och med tyckte det smakade bra.

Hela stället var fantastiskt romantiskt. Det hade varit det optimala stället att fira en årsdag, eller en födelsedag, jag är imponerad. Verkligen. 5 av 5 stjärnor.

VFU på onkologen

Den här veckans praktik hade jag fruktat. Jag var rädd att det skulle vara deppigt, jobbigt och bara inte kul. Jag baserade mina fördomar på VFU-veckan jsg gjorde termin 5, på hematologen (vuxen-hematologen alltså). Det var annorlunda på barnonkologen. Med det sagt. Cancer ÄR en fruktansvärd sjukdom och det ÄR otroligt sorgligt för de drabbade barnen och deras familjer. Men att få komma som student till avdelningen jag nu spenderat en vecka på var så himla bra. Personalen var fantastiskt kunnig och sympatiska. Riktigt fina människor och de tog både hand om de sjuka barnen, deras syskon, deras föräldrar och gjorde även tid för att handleda mig.

Jag har lärt mig massor. Inte så mycket de kommer fråga om på tentan i slutet men däremot har jag lärt mig SÅ mycket jag har användning för i verkliga livet. Det är ju trots allt mindre än ett år tills jag tar examen och allt börjar verkligen bli på riktigt nu. Snart är det jag som ska hålls i samtal på riktigt. Snart slipper mina handledare gå in först och fråga om det är okej att en ”blivande kollega” är med vid dagens undersökning och samtal. Snart har jag också äkta existensberättigande på sjukhuset utan att behöva förklara mig. Det är nog vad jag ser fram emot mest. Slippa bli kallad för ”random praktikant”, ”kandidaten” istället för mitt namn, och ”studenten”. Jag längtar efter nästa år!