Så mycket äpplen

säger man så mycket äpplen eller är det mer korrekt att säga så många äpplen?

I vilket fall så har jag massor av äpplen hemma just nu. Det är så lyxigt att kunna frossa i Svenska äpplen på alla möjliga tänkbara vis. Igår påbörjade jag projekt ”torka äppelchips”, det fortsatte ikväll. Utöver chips håller jag ikväll på att starta en deg som ska kalljäsa och bli bröd till min löksoppa jag kokat. Jag rev av ett klassiskt recept ur Julia Childs ”det goda franska köket”. Det tog 2½ timme. Men det blev gott. Mustig och fyllig smak, mörkt brun färg. YUM.

HAde en lång agenda för detta inlägg men jag sitter som förhäxad och stirrar på skärmen och tangentbordet. Tappade helt och totalt tråden. Nåväl. Ska kanske fika något litet och sedan är det faktiskt sängen som gäller för min del.

Tillbaka från psyk

Hejsan. Det var ett tag sedan nu.

Jag har börjar skolan som jag gjort fyra år tidigare. Haft föreläsningar och seminarier. Detta har mynnat ut i två veckor på psyk. Praktik på en allmännpsykiatrisk slutenvårdsavdelning. På min avdelning har de flesta patienter varit utav egen fri vilja. Några enstaka har tvångsvårdats. Jag var livrädd inför min placering. Jag drömde mardrömmar om att skära mig i armarna. Jag oroade mig för att mina patienter skulle krypa under skinnet på mig. Jag ville inte gå till praktiken över huvud taget. Eftersom vi har obligatorisk praktik med närvarokrav 100% så gick jag så klart dit trots att jag helst sluppit. Nu kommer det sjuka: Jag trivdes! Efter första veckan var jag fortfarande tveksam. Det kändes lite halvläskigt men ändå spännande. Igår var min sista dag på den här avdelningen och jag ÖNSKAR att jag kunde få stanna. Det har varit två fruktansvärt trevliga veckor. Personalen på avdelningen har varit suveräna, både mentalskötarna, sjuksköterskorna och läkarna. Det har varit trevligt och framförallt: Jag har LÄRT mig massor! MASSOR. Samtalsteknik, psykiatriskt status från grunden, mer om LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) och suicidriskbedömningar. När jag skulle gå igår pratade jag lite extra med vår fina överläkare. En otroligt kompetent kvinna, kompetent och varm i sin framtoning. I vilket fall tyckte hon jag skulle komma tillbaka till dem och vikariera. Det låter nästan för bra för att vara sant eller hur. Motvilligt släpar hon sig till sin placering och det visar sig efter en vecka att hon gillar det och dessutom har fallenhet för det.

Jag är så ung! Innan AT borde jag hinna med åtminstone ett vikariat. Det kanske blir på psyk då. Det man lär sig inom psykiatrin finns ingen annan stans.

I helgen ska jag smälta mina upplevelser och ladda om inför nästa veckas utmaning. Då ska jag vara på en vårdavdelning som sysslar med avgiftning och abstinensbehandling.