Cafe Facile

Jag har varit ute och ätit och måste bara tipsa om stället vi var på. Anledningen till att jag besökte en liten restaurang och åt trerätters kanske ni undrar då – tja, det var mina handledare från forskningen som tyckte vi skulle fira att jag blivit godkänd på min rapport. Sagt och gjort. Min ena handledare hade varit på restaurangen tidigare, när hon fyllde år om jag inte missminner mig och hon var nöjd med det besöket så vi slog till.

Stället heter Cafe Facile, det ligger på Luntmakargatan som är en tvärgata till Odengatan. Jag skulle alltså ALDRIG bara råkat hamna på den här lilla pärlan om jag inte visste att den fanns där. Det är en liten bistro i fransk tappning, så pass liten att man bör boka bord för att vara säker på att kunna äta. Det är mysigt och öppet mellan köket och matsalen, utan att lukta os och mat. Jag som matintresserad kan tycka att det är fantastiskt att kunna sitta och kika på hur de tillreder maten. Sätter man sig vid baren är den precis framför köket, så till den grad att man antagligen kan sitta och chit-chatta med kockarna.

Maten jag åt den här gången då: Förrätten var sjukt simpel egentligen, vit sparris med en majonnäs, den smakade lite dijon och lite örter, det var inte en hollandaise (jag frågade vad det var, men kommer ej ihåg det exakta svaret). Den vita sparrisen var perfekt kokt och inlindad i lufttorkad skinka. MUMS, och precis lagomt stor för att göra att en blev sugen på huvudrätt utan att känna sig mätt. Huvudrätten är nog det jag är mest imponerad utav. Det var grillade ankhjärtan på spett, med friterad sötpotatis, grillade gröna pimentos, friterad eller stekt grönkål, grillad chorizo och en mojo rojo under allt detta. Ankan var perfekt grillad, krispig och god grillsmak på utsidan och riktigt rosa inuti. Sedan är det så tacksamt med hjärta, muskelfibrerna är så korta att det liksom knappt går att få det något annat än jättemört. Dessutom smakar det väldigt gott,  och mycket liksom. Den här huvudrätten alltså, det var nog det godaste jag ätit på restaurang i år, inget skämt. Om det stod mellan den och den rökta friterade torsken från Dublin skulle jag välja ankhjärtat och det säger faktiskt något om hur gott det var. Desserten var det jag blev minst imponerad av, antagligen eftersom jag egentligen var mätt och borde ha tackat nej till dessert. Det var en gräddglass med hallon i, alltså den var GOD, men med glassen från smaka på Stockholm i färskt minne kändes den lite blek och tråkig. Inte alls äcklig, tvärt om, jättegod, len och mjuk, mycket hallonsmak men nä, den nådde helt enkelt inte hela vägen fram.

Summa summarum: ASBRA restaurang. Gå dit! Ett litet obs, elelr två: Ett- boka bord. Två- är du eller ditt sällskap heskt kräsna och ovana vid lite underligare mat, gå inte hit. Menyn är ganska liten och det mesta är inte som den genomsnittliga grillade entricoten. Men ärligt. GÅ hit,  lämna kidsen hemma och gå!

Träningsläger för tävlande

I dagarna två har jag tränat karate. Eftersom det var ca två månader sedan jag tränade normalt har jag idag jordens träningsvärk. Min rygg och mitt axelparti vill dö, avgå och lossna från min kropp. HU! Men hur illa det än känns idag var det riktigt bra träning både igår och i förrgår. Det bästa med sådan här träning är att alla är lika hungriga. Alla VILL. Det är ingen som går och halvt mesar och släpar fötterna efter sig. Det är ingen som sitter på sidan och latar sig. Sitter man på sidan är det för att man är skadad. PUNKT.

Jag gjorde världens miss, jag skyller det på att jag inte tränat på två månader (det är inte en godkänd ursäkt men det är den enda ursäkten jag har). Det var min tur att visa en kata, jag fick höra att jag skulle göra kata Enpi… NAJS tänkte jag den är rätt skön. Och så börjar jag och halvvägs in inser jag att jag inte alls gör kata Enpi, utan ett eget hopkok av Enpi, Gojushiho-sho och typ egna moves. Mina tränare skrattade bara och sa, vi tar det på tisdag. Alltså, det var bedrövligt. Pinsamt – JA. Men här kan jag verkligen känna att skolan har förberett mig, ha ha. Det spelar liksom ingen roll hur fel jag gör på karaten för det blir ALDRIG lika pinsamt eller stelt som när man står med på levertransplantation och överläkaren börjar ställa frågor, basic frågor som en BORDE kunna svara på men en är helt blockerad och svarar trevande, jakande och FEL. Inget kan vara mer pinsamt än det. ALLA i salen inklusive USK och SSK kan svaret men en svarar fel. Det är pinsamt.

Idag har jag inget planerat, så jag ska spendera dagen i lugnt tempo, ta en promenad och köpa lite frukt tror jag.

Vad ska jag laga för mat?

Vad blir det för mat?

Jag vet inte alltså, jag har aubergine-cravings. Det blir något med aubergine och köttfärs… Kanske fyllda auberginer, enligt Yotams recept i Jerusalem. Eller kanske moussaka. Kanske båda. Jag har börjat med en ny grej, jag gör mindre satser av mat, så jag får testa mer olika saker. Det som talar emot fyllda auberginer a la Yotam är att jag redan testat det receptet. Men alltså, herre gud. Jag måste skärpa mig, jag kan göra samma recept två gånger. Ha! Jag SKA göra det receptet. Det är gott, jag ska göra det perfekt. Övning ger färdighet. Jag var och handlade idag, så det jag köpte kanske inte är optimalt för att laga de där fyllda auberginerna. MEN jag har åtminstone köpt både aubergine och tamarind, så de knepigaste ingredienserna är jag i hamn med. Vet att jag kommer måsta ta en sväng och skaffa mig persilja, det har jag inte hemma. Men men, det blir nog bra ändå. Jag förstår inte riktigt varför jag har ett sånt stort behov av aubergine. Det är det enda jag vill äta. Aubergine och tomat. Aubergine och köttfärs, Aubergine och tahini, Aubergine stekt i olja, Aubergine med parmensanost, Aubergine mosad till baba ganouj, Aubergine med mango och sobanudlar. Fortsätter det såhär kommer jag måsta gå och handla mer auberginer imorgon.

Why are you OK?

Det har nyligen kommit ut en ny skiva. Den heter ”Wht Are You OK” och bandet som släppt skivan i fråga heter Band of Horses. Jag hade låga förväntningar (fråga mig inte varför) på denna skiva. Desto roligare var det att höra den. Den är nämligen helt fantastisk den här skivan. Så himla mysig, fina texter och så mycket BoH. Jag har sträcklyssnat på den sedan den kom ut. Som jag gjort med alla tidigare skivor av detta band. Jag tycker de gör sig bäst så – starta en skiva i taget från början till slut. Om man blandar upp dem med andra artister kan jag tycka att det blir lite segt. Det fungerar att blanda dem med The Smiths, men inte så mycket annat, det ska vara Lumineers då, men helst skiva för skiva som sagt. Kan inte säga att jag har någon favoritlåt ännu, det kommer, men jag kan däremot säga att den bästa låten verkligen inte är singeln ”In a drawer”. Det är så många låtar som jag skulle säga är bättre än den. Nåväl. Jag tycker ni alla ska ge er in på Spotify och lyssna på ”why Are You OK”. Den förtjänar er tid.

Slut på termin 8

För några dagar sedan fick jag ett mail utav min examinator. Han hade alltså läst igenom mitt exjobb och bedömt det utifrån kriteriemallen. Jag blev godkänd utan komplettering. Kan ni förstå? Ingen minor revision, inget. Jag fick några kommentarer på ställen där jag gjort singularform av ord där det egentligen borde vara plural, och en rubrik var i fel storlek, annars var mitt arbete bra. Jag är i chock. Kan inte riktigt greppa att jag bara sådär är klar med en hel termins arbete. Jag var helt inställd på en minor revision. Det sades att det var det ALLA fick. SÅ när mitt mail droppade in härom dagen var jag tvungen att läsa det flera gånger innan jag accepterade att det var godkänt utan krusiduller. Alltså, NICE ändå. Jag är sjukt stolt över mig själv. Jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och visa upp sådana här resultat för mig själv termin ett. När jag tvekade på om jag var kompetent nog att gå den här utbildningen. Eller mig själv termin två när jag satt på min tredje omtenta av DFM1 (den friska människan 1), visa för mig själv när jag gick ut från den omtentan och grät över att jag inte kunde lära mig biokemin och att jag aldrig skulle kunna lika mycket som mina kursare. Tänk om jag hade kunnat få se att det kan du visst det. Det kommer släppa för dig med och du kommer visst kunna prestera i nivå med de andra studenterna i din kurs. Då skulle mycket ångest och många tårar sparats..

Nu ska jag strax äta lunch och sedan är det dags att bege sig mot jobbet. Jag ska jobba kväll idag och imorgon och sedan morgon på måndag. Därefter är det några dagar som ska spenderas åt forskning sedan jobb igen, men det känns okej nu när jag vet att allt jag gör är för mig själv och inte för en dum krit

Smaka på Stockholm

Imorgon är det den 2 juni. Då börjar matfestivalen ”Smaka på Stockholm” i Kungsträdgården. Den kommer pågå mellan 2 och 6 juni. Det kommer bli ett inferno av mat, kakor, bröd, bakverk, hantverk och matnörderi. Jag är sjukt peppad på att gå dit, äta massor med god mat och få en stor portion inspiration! Det jag ser mest fram emot är pop-up krogen. Jag ska göra mitt allra bästa för att lyckas hinna dit när Tommy Myllymäki lagar mat. Den 3 juni är han där och lagar ”Krokett på grisfot, fläsklägg och blod med tryffel och sallad”. Det låter så spännande att jag inte kan annat än längta efter att se vad en grisfotkrokett smakar. Är även sugen på att gå dit den 6 juni och äta Joel Lindqvists trerätters. Joel vann dessertmästarna 2014 och hans desserter är helt crazy. Kan inte ens föreställa mig vad vissa saker är. Lyssna på den här desserten bara: ”Komprimerade jordgubbar, mandelgrädde, smul med örter och bipollen, torkade svarta oliver och körvelolja”. Den desserten VILL JAG HAAAA! hehe. Jag ska göra mitt bästa, men jag måste jobba den dagen så vi får se hur jag hinner med mig. Dessutom finns risken attd et är alldeles för mycket folk där då i och med att ”alla” är lediga på nationaldagen…

En annan jag verkligen ska försöka hinna förbi och äta hos är nummer 29 MOAS, Meat on a stick, kebab som jag läst om både i DN och på facebook. Den ska vara riktigt bra och jag gillar ju verkligen kebab när kebaben är BRA. Som döner i Tyskland. Mums.

LÄNGTAR!!