Balans i tillvaron?

Är för första gången sedan jag började skolan den 1 september sugen att dela med mig av vad jag pysslar med. Det har varit en rejält brant uppförsbacke för mig de här första fem veckorna av terminen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt VAD det är som gjort att jag inte riktigt haft något driv men så har det varit i alla fall och det är okej. Det måste få finnas nedgångar för att det ska kunna gå uppåt igen.

Den här veckan samt förra har jag spenderat på ortopeden. Jag har haft det så himla bra! Alla handledare har varit jättebra, jag har fått öva mycket praktiskt och fått lära mig om många olika sjukdomstillstånd från rörelseapparaten. Tackade min lyckliga stjärna häromdagen när jag var med på en akut operation av en distal radiusfraktus (bruten hadled). Min lyckliga stjärna i detta sammanhang är Max Grönholt Klein som håll föreläsningar termin 2 (!!!) och som uppmanade oss att l.ä.r.a!!! oss anatomin och pushade för att vi skulle bli anatomitutorer vilket jag också blev. Hur som haver, jag lyckades svara på ALLA frågor min handledare hade om muskler, senor, nerver och kärl i handen och underarmen. *mental-high-five*. Ortopedi är bäst hittills i år.

Balans i tillvaron är inläggets namn. Jag funderar fortfarande på hur man gör för att verkligen hitta balans i tillvaron.. Det gäller att plugga, men inte för mycket för då blir man knäpp. Det gäller att träna, men inte för mycket för då sliter man ut sig och blir trött. Det gäller att jobba, men inte för mycket för då hinner man inte med allt annat. Det gäller att åka hem till sina föräldrar ibland, men inte för sällan för då vill man aldrig åka därifrån. Det gäller att hinna sätta sig ned och samtala med sina vänner om hur de mår och vad de gör just nu i sina liv. Det gäller att hinna äta ordentligt, sova minst sju timmar per natt och samtidigt hinna med de små roliga guldkornen i tillvaron. Det gäller att ta sig ut ur sitt hus och träffa nya människor för att inte fasta i samma gamla hjulspår, men samtidigt inte försaka sina gamla vänner och bekanta. Det gäller att hinna andas mellan alla moment. Det gäller också att man tillåter sig själv att krascha. Störta samman i en hög och gråta om man är en person som gör sådant. Bryt ihop, sopa upp bitarna och spika ihop dem. Kom igen ännu starkare. Som ett ben, när frakturen läker blir benet som bildas starkare än det ursprungliga, det tar bara lite tid.