1 kyu

Kom hem från Gnosjö för drygt en och en halv timme sedan. Egentligen inte Gnosjö utan Hillerstorp, vilket som egentligen, de ligger båda i Småland. Det är nämligen så att jag lspenderat helgen på karateläger. I fredags bar det iväg och sedan var det fem timmar karate på lördagen, gradering inkluderat i detta och idag två timmar karate.

Själva träningen det här lägret var riktigt bra, det var ofta uppdelat efter bältesfäger så att antingen tränade brun och svart med varandra och färgade med varandra eller så var det delat i tre: färgade, bruna och svarta. Dessutom var det även delat så att vuxna tränade för sig och barn för sig. Många olika Senseis från många olika klubbar har hållit i passen, vilket i min bok är ungefär drömscenariot. Det är så himla skoj och inspirerande att få se vad de andra klubbarna gör för något. Sensei Görgen och Sensei Karin har jag ju där hemma, deras träning är fantastisk, men alla har olika fokus och ibland tänds en glödlampa när någon förklarar något på ett nytt sätt, eller kanske när någon visar en ny applikation eller kanske när man får testa en alternativ bunkai. Det jag vill föra fram är att jag tycker man utvecklad av att få kvalificerad input från många håll. På lördagen var det mycket kata. Det var kata Wankan med bunkai och det var Yoko-ni-sei. Wankan är en speciell kata, egentligen inte vidare svår, och dessutom ganska kort. Men inte att underskatta för den sakens skull. Yoko-ni-sei vet jag att jag skrivit om förut, det är den karate-kid-iga katan, den med wax-on/wax-off tekniker och måla-staketet. I vilket fall är den snygg att titta på när någon som kan utför den. Idag var det faktiskt också kata, men den här gången var det Gojushio-sho och Gojushio-dai. Riktigt bra att få ett helt pass att bara lägga på dessa två. Det behövs. Men det behövs också styrketräning för att orka, dessa två kator är riktigt tunga för låren. Utöver detta har bi övat lite fight, lite gruppövningar samt lite ”kiosk-slagsmål”. Summa summarum: kul läger, åker gärna nästa år igen.

Sedan till min gradering. Börjar med att skriva det roligaste: JAG KLARADE DEN. Jag inte bara klarade den, jag hade riktigt roligt medan jag utförde den. Jag tyckte själv att jag hade koll. Jag kände mig stark och tydlig. Jag vimsade inte. Fick visa: bunkai på heian nidan, yonru yondan, yonru godan, heian sandan, Kanku-dai, rörlig ippon kumite och fri fight. Plus kihon då också såklart. Vet själv med mig att jag gjorde ett litet misstag i heian sandan, ett litet i yonru yondan samt att jag hade kunnat gå i lite djupare ställningar. Sedan kan man argumentera för att jag hade kunnat ta mer pauser i min Kanku-dai. Men liksom, ibland måste man få känna sig lite nöjd också. Jag fick inga direkta bannor utan fick kommentaren ”bra gradering Emma” vilket jag tolkar som ett- you go girl, you did great, fuckin-A. Typ. Nej men om man nu ska få vara sådan var det faktiskt några stycken som kommenterade på min gradering att det såg bra ut. Nej vet ni vad,jag är bara så himla glad och nöjd.

Ätit skitdålig hela helgen, godis, glass, pizza, hamburgare. För det blir så på läger. Har ont i magen och huvudet. Nöjd glad och peppad på nästa veckas seriösa detox checkar jag nu ut och säger godnatt.

Lever ett gött jävla liv

Idag har jag haft en sån där äckligt bra dag. En sån där som kanske inte låter överjordiskt bra om jag skulle rabbla vad jag pysslat med men som varit helt optimal. Det har varit ganska mycket på g hela dagen idag, men värt det. Det jag tycker är värt att gå i i detalj på är dels dagens lunch som avnjöts tillsammans med Olivia och Dario på Reggev Hummus på Ringvägen. Helt fenomenal hummus plus röra plus pitabröd och efter det en liten kopp kardemummakaffe. Halleluhja. Hummus är kanske det bästa vegetariska jag vet, förutsatt att den är bra gjord såklart. Det här stället hade i alla fall god mat och en meny som gjorde mig sugen att komma tillbaka och testa fler rätter. Idag åt jag hummus och en gryta med lammkorv och tomat. Nästa gång ska jag testa auberginegryta. Aubergine är min favoritgrönsak. Alla kategorier. Prisläge- under hundralappen för en rätt som man blev ordentligt mätt på. Alltså: riktigt schysst.

Det andra jag tycker är värt att dela med mig av är min träning idag. Ibland (ofta, ca alltid) misstänker jag att jag är någon form av självplågare. Jag gillar när träningen är för jobbig. När det nästan inte går men man klarar det och får kräla över mållinjen. När jag är så trött att jag vill kräkas och benen hotar att vika sig, då är jag lycklig. Idag värmde vi upp med 40 min löprunda. Bra tempo, fick veta att vi sprungit strax över 8 kilometer. Nöjd. Sedan var det lite kata-inspirerad karate. Idag fokade vi på heian-yondan, alternativ bunkai på den och så bara katan i sin helhet. Heian-yondan och jag kommer tyvärr inte jättebra överens, det är en fin katan att titta på om utövaren är skicklig, dessvärre blir den så att den ser tung ut när jag ska göra den. Och jag får inte till timingen över huvudtaget i denna kata, vi är bara inte bästisar. Men skam den som ger sig och tjurighet ger avkastning i längden. Vi avslutade passet med att blåsa igenom ”sommarkata”, Yoko-ni-sei. Den körde vi även förra sommaren. Den har alla karate-kid-movsen, typ wax on-wax off och måla staket. Det blev strax över en timmes karate idag. Det var nog bra att det inte blev mer. Men det är snart dags för läger och gradering och jag börjar bli riktigt nervös. Nervositet botas bäst med mer träning, så på torsdag blir det seriös inför-gradering-sista-minuten-panik-repetition…

Mug cake och svenska jordgubbar

Fick ett infall. Testade att göra en så kallad mug cake. Kaka i en kopp… I mikron. Låter inte nice, i know. Det var väl inte heller världens sensation. Tyckte liksom att den blev torr men geggig samtidigt och inte ett dugg len mot gommen. Kanske berodde det på receptet, men jag skulle helt enkelt gissa på att en mikrad kaka kanske inte blir bättre än såhär. Hur som haver: Chokladsuget tog slut efter halva och koppen blev aldrig uräten. Skulle ha behållt smeten ogräddad och ätit den istället. Tröstade mig med ett gäng svenska jordgubbar istället. Sötsuget ikväll är inte av denna värld. Helst av allt skulle jag vilja ha gräddtårta med choklad på, jordgubbsmousse eller kladdkaka med kolasås. Ovanligt med så här starka socker-cravings. Men just nu står valet mellan sängen och socker. Sängen vinner. Alla gånger.

för övrigt måste jordgubbar vara världens bästa grej. Allvarligt.

Death Cab for Cutie på Münchenbryggeriet.

I måndags (15/6) var det alltså dags för mig att äntligen få se och höra DCFC live. Hela dagen var en enda stor uppladdning inför vad som komma skulle. Började med ramen till lunch på Östermalm, sedan en dag med shopping, middag på ett etiopiskt ställe på Södermalm och därefter dagens höjdpunkt. Konserten.

Lokalen var i min mening inte en optimal konsertlokal. Festlokal- absolut, jättebra att ha event i. Som konsertlokal… Tja, den var bara inte riktigt optimal. Ljudet var bra, trots att soundchecken strulade lite för dem. Men formen på lokalen, de stora fönsterna samt det faktum att de ställt upp massor av ”mingelvänliga bord” överallt hade jag kunnat vara utan. 😁 MEN, jag kom inte dit för lokalen. Jag kom dit för musiken, och jag blev inte besviken. Varje låt kändes som att den var ungefär 30 sekunder, och när bandet gick av scenen efter nästan 2 timmar tyckte jag det kändes som att de endast stått där framme i femton minuter. Man vet att det är en bra konsert när låtarna känns korta. Man vet att det är en bra konsert när man inte ens vill sjunga med utan bara står som förhäxad och lyssnar med ett fånleende på läpparna. Man vet att det är en bra konsert när mer än en låt lockar fram tårar.

Här är låtarna som spelades:

no room in frame, crooked teeth, photobooth, black sun, doors unlocked, beverly drive, grapevine fires, Codes and keyes, little wanderer, no sunlight, company calls, you’ve haunted me, what sarah said, everything’s a ceiling, you are a tourist, the new year, cath…, soul meets body, i Will possess your heart, binary sea, i Will follow you into the dark, marching bands of manhattan, transatlanticism.

Ni ser, över 20 låtar och jag tyckte det tog slut snabbt. Det enda jag saknade var monday morning, coney Island, we looked like giants och the Death of an interior decorator. Annars var jag helnöjd.

För att summera, jag tror helt ärligt att det här kan ha varit den bästa konserten jag varit på. Kanske mest på grund av min känslomässiga attatchment till bandet, samt att jag väntat så länge på detta och att de faktiskt levde upp till mina (höga) förväntningar. Jag vill se dem igen. Och igen. Och igen och igen. Helst imorgon. Men okej, jag rekommenderar ALLA som har möjligheten att se Death Cab for Cutie live att göra det. Jag tyckte de var suveräna.

Tillbaka efter ”semester”

Den femte juni tog jag semester, jag packade en väska och åte hem till mina föräldrar i Sundsvall. Skolan var klar, godkänd på allt från termin fem och sex och därmed helt klar med år tre på läkarprogrammet. Jag stannade i Sundsvall 10 dagar. Det var tio dagar av absolut avkoppling. Mamma och Kjell (hennes man) firade att de tillsammans fyller 110år i år med ett stort knytkalas, jag hade tid att rida varje dag och umgås med min familj. Efter tio dagar tog jag tåget tillbaka till Stockholm och ”verkligheten”. Aka jobb, karate, äta på restaurang och after work.

Jag har gjort några pass som undersköterska på Dandy nu, sedan jag kom tillbaka hit för att vara mer specifik. Till veckan börjar jag min inskolning för det egentliga vikariatet jag ska ha, nämligen som vårdsamordnare. Det verkar kul, men det är inte helt okomplicerat och jag tror att jag kommer få jobba lite för att göra ett bra jobb. Men jag ser fram emot en utmaning. Idag har jag en helt ledig dag, jobbade kväll igår så hittills har jag inte orkat släpa mig ur soffan. Planen för idag är dock: en löprunda, städa lite och kanske åka in till stan en sväng och promenera lite i affärer (om något är öppet dvs) och köpa en kaffe på kaffeverket. Om det inte blir stan så blir det en dag i soffan med film. Vädret ute är inte så värst inspirerande, att stanna där jag är nu känns inte som en dålig plan.

Varit med på operation

Idag har varit en spännande dag. En sådan dag då jag känner vilken fantastisk utbildning g går. Hur rätt jag hamnat. Hur spännande det är med medicin och människokroppen. Min allra första sövda operation. Har tidigare bara sett ingrepp i lokalansestesi (alltså bara bedövade patienter som varit helt vakna under ingreppen). Idag fick jag gå med narkosen. Jag fick intubera en patient, vilket var krångligt, men det gick jättebra, inga tandskador, tuben på rätt plats. Innan själva intuberingen fick jag hålla masken med syrgas och narkos-gas på plats, och ventilera för hand. Det är ju alltid så himla roligt att få utföra. Det spelar liksom inte någon roll om det handlar om att ge 2 ml läkemedel intravenöst eller om det handlar om att sy två stygn, dra lite i en PCI-ledare eller intubera en patient inför operation. Det är bara så kopiöst mycket roligare än att sitta på rumpan och läsa om hur man gör samma grejer. Jag vet att man måste läsa och ja det är klart att det är skitviktigt. Men efter tre år på läkarprogrammet var idag bara så himla kul. Paient två fick jag sätta en larynx-mask på, det var inte lika krångligt som intuberingen, men det var inte helt lätt. Hur som haver var det en bra dag på operation. Fick inte se någon öppen hjärtkirurgi, tur för patienten som slapp, synd för mig som inte fick se, men så är det ju. Man kan ju inte börja bedriva vård för att visa studenter på termin 6 hur man öppnar ett bröstben. Inte rimligt.

Nu är det en springrunda snart sedan slut-plugget inför fredagens redovisning. Snart ledighet.

Game of thrones

Jag lät bli bra länge. Jag hade innan i fredags aldrig sett ett helt avsnitt Game of thrones. Jag har tänkt att det inte är en serie för mig. Att jag inte skulle gilla den i vilket fall. Att det fnns för många avsnitt. Att det inte är värt det.Well. Jag tar tillbaka alla sådana uttalanden jag någonsin gjort. I fredags såg jag som sagt det första avsnittet av säsong ett. Igår kvälll såg jag tre till. Idag har jag varvat plugg med ännu ett. Det som gör att jag vill fortsäta kolla? Det är spännande. Välgjort. Precis som hela världen sagt nu sedan första säsongen kom ut för ca hundra år sedan. Just idag är en helt okay dag att varva game of thrones med plugg. Lite för dåligt väder ute för att kunna spendera dagen på balkongen. Ingen sol alltså. Nåja. Nu ska jag fortsätta mitt pluggande. och mitt serietittande. Morgones kaffekopp nummer två får ackompanjera mig.  (För övrigt måste jag köpa en ny laptop snart. helst igår. Den här jag sitter vid nu är inte rimlig…)