Det nya ”jordnötssmör och sylt”

gruvar mig inför dagen. Det är måndag men jag önskar att det var vilken annan dag som helst. Klassisk måndagsångest. För att inte gå under totalt och låta ångesten härja fritt har jag lyxat till det nu på morgonkvisten vad gäller frukost. Gällande frukost är jag hemskt inrutad och fyrkantig, det är havregrynsgröt som gäller och därmed basta. Typ. Ibland blir det en omelett, men oftast inte. Alltså, havregrynsgröt med kanel, mjölk och kaffe sedan är jag hemma. Det finns dock en gröt-topping utöver vanlig kanel… Tahini och dadelsirap. Ta in det. Känn efter. Visst låter det skumt? Rent utav lite äckligt kanske? Läskigt? Okej, såhär är det: jag hänger ganska mycket på Pinterest, och där är min stora hobby att bromsa orientaliska recept. En kväll medan jag pinnade på i godan ro hittade jag en artikel som beskrev ”the next generation of  peanut butter and jam sandwiches”. Det var en kvinna som hävdade att i arabisktalande delar av världen finns en egen variant av pbj-mackan. De äter enligt henne tahini och dadelsirap. Jag gillar att testa och experimentera så jag rotade fram dadelsirap och smetade ut på en macka, ringlade tahini över…. HIMMEL vad gott det var. Det var snäppet bättre än pbj. Inte lika sött, och så den där fantastiska tahinin. Idag är en sådan dag då jag peppar med lyxigaregröttopping helt enkelt. Tahini och dadelsirap. En kopp kaffe och sedan är man lite mer redo att möta en såsig måndag. Hoppas jag.

Tentaresultat

idag kom de, via mail. Jag blev godkänd men inte med någon vidare marginal. Det var kanske inte oväntat med tanke på att det kändes ganska dåligt när jag skrev själva tentan. Jag ska faktiskt hämta ut den och gå igenom den den här gången. För jag tyckte som sagt var själv att jag hade halvdålig koll. Hur som haver: godkänd på ytterligare ett moment av Medicinkursen. Det är en tenta och ett praktiskt prov kvar nu innan det blir totalt omfokus och SVK sedan sommar.

Asså lite besviken på mig själv, 59p av 80. Inte alls nöjd med min prestation. Måste älta det lite, sen ska jag gå vidare med mitt liv och foka på att godkänt är godkänt är godkänt. Ingen bryr sig om tre år när jag ska söka AT…

Avengers 2: age of Ultron

kom hem alldeles för sent igår efter att ha varit iväg och käkat tacos med Alvin och Matilda på La Neta, som för övrigt var ett go. Äter gärna där igen. Och därefter varit på bio. Age of Ultron. Jag har en sådan barnslig fascination för filmer och böcker som på något sätt tar upp människosläktets undergång till förmån för en annan sorts livsform. Dessutom är jag helt såld på superhjältar. Ergo- den här filmen var som gjord för mig. Jag köpte den med hull och hår (nästan), snyggt gjort, rolig, spännande. MEN, två saker, ett: varför kan inte filmskapare lägga ner liiite extra på ett coolt soundtrack? the amazing Spider-Man 2 hade ett sådant fruuuuuktansvärt bra soundtrack att ungefär det enda jag verkligen kommer ihåg av filmen är det coola soundtracket. Varför gör Danny Elfman ett pseudo-bra soundtrack? Det har ambitionen av att bli pampigt och episkt, men misslyckas och känns som hissmusik…. WHY!? Två: jag blev inte riktigt förvånad alls över slutet. Själva ploten var ganska given efter en halvtimme, vilket var fine, faktiskt, men det hade varit mer än fine om jag inte hade förstått exakt vad som komma skulle.

Summa summarum- gillar en marvel, superhjältar, världsundergång eller snygga killar- garanterat sevärd film. Älskar verkligen att drömma mig bort i marvels universum. 2,5h verklighetsflykt, nice!

Age of Ultron

alltså. Peppar jag Avengers 2 ikväll eller gör jag? (Jag GÖR). Det är egentligen en seg dag skolmässigt idag. Massa intro, rörigt schema, uppstart av nytt moment (hud), börjar 08.00 i Solna.. Ja ni hör ju. Men helt ärligt är det mig egalt. Den här filmen liksom lyser i slutet av dagen, starkt som en sol, vilket gör att allt som känns halvdassigt bländas och får låna lite ljusskimmer.

Mh, mer än så vet jag inte om jag har. Vet i te vad jag ska förvänta mig av hud då jag fått höra både ”bästa kursen” och ”dog av tristess”. Vi får se helt enkelt. Jag tar med mig min Mira Grant bok utifall att, det löser alla problem.

Symbiont, av Mira Grant

ÄNTLIGEN har jag tagit tag i mitt bok-läsar-liv. Äntligen. Har köpt mig del två i bokserien ”Parasitology” och ska börja läsa asap! Typ imorgon. Eller typ nu. Idag har varit en lugn dag, eftersom att jag har ledig helg har jag bara gjort lugna saker, haha! Skämt åsido, var i Rotebro med mina karate-buddies och tränade en 3h sedan åkte jag till stan och mötte upp min fina lilla Hannsi och rännde på stan i nån timme. Kom hem helt utmattad och somnade i soffan. Blev serverad middag (LYX!!!) och nu har jag återintagit soffläge.

Träningen idag var bra, jag hade alla skydd som krävs för att få tävla inom WKF, dvs fotskydd, benskydd, knogskydd och tandskydd. Det var länge sedan jag tränade med ben och fotskydd, men det är bra att göra det lite nu och då så man inte får en chock när man kommer på tävling och benen är tjockare och tyngre än vanligt. Jag är ju alltid mitt sämsta jag på tävling och det känns ju himla onödigt att sänka nivån ytterligare. 😁

på tal om lägsta nivå. Det är verkligen en sån inställning som sporrar mig. Att höja min lägsta ribba. Att höja min sämsta nivå. Det går ju ut på att bli så bra att man på sin sämsta dag ändå är bättre än alla andra. Mmh, sånt man kan filurs på en lördag kväll. Nu blir det jag och min bok.

Taco-fredag?

På väg hem nu efter lunch. Ser så himla mycket fram emot kvällens taco-frossa! Har bjudit över ett bra gäng människor som kommer och ska hänga. Så ska vi käka tacos och bah vara. Mysa. Umgås. Det ska bli riktigt riktigt Nice. Kommer bli två typer av tacos, dels en vegansk sort på svarta bönor och blomkål och en köttig på fläskkött. Till det blir det en tropisk salsa och en tomatsås, picklad rödlök och en sallad. Tacochips och tortillas så klart. Plus en kul öl. Feber Anans APA eller var det ananas Feber APA?Aja, besk öl med fruktiga toner. Kul tänker jag. Och gott? Får vi se.  Ser fram emot att få gå och träna och komma hem och laga lite tacos i alla fall! Som det bör göras en fredag. Fredag har ju blivit inofficiell taco-dag i Sverige. Vet inte riktigt hur det gick till, men jag klagar inte. Tacos är så gott så!

Blodgivning

Har flera gånger försökt ge blod. Första gången krockade det dåligt med en maginfektion och en hjärnskakning. Andra gången åt jag vegankost. Nu gör vi ett tredje försök och hoppas att jag kan ge blod utan att må kyvens! Dock tror jag mina senaste missöden också kan ha berott på att jag inte druckit och ätit efteråt. Testar nu aporoach idag och äter två mackor plus dricker saft och sedan blir det lunch om ett tag. Dock vete tusan hur jag ska orka äta den här andra mackan. Men i varje fall gick själva sticket bra, blodet rann på fort och det kändes inte konstigt. Vågar inte ropa hej än utan vi får se hur mitt mående utvecklar sig! Min förhoppning  är att kunna ge blod var fjärde månad.

 

Ångesten och tentan

Alltså. Vad hände? Jag brukar vara lugn. Inte bli nervös, tänka att jag gör mitt bästa så blir det bra. Men shit, sitter och har ätit frukost och ska strax åka in och skriva den där tentan. Jag är så nervös (!!?!!?!!!!!) att jag inte riktigt kan sitta stilla. Det liksom kryper i hela mig och jag vill bara ha den skriven, tentan. Gå vidare med mitt liv typ. Det är inte mycket att göra annat än- andas, lyssna på bra musik på pendeln och se till att läsa alla frågor två gånger för att undvika stressrelaterade nervösa slarvfel. Men usch vad oskön känsla detta är…

Att prokastinera med hjälp av träning

Idag är en sån där dag då det känns som världen går übersakta. Sekunderna släpar sig fram. Ganska säker på att det har med mitt tentapluggandet att göra. Det brukar kännas så då, eller så är en stressad som en dåre och tiden försvinner hux flux och så pang bom har en skrivit ännu en tenta. Lär ju bli så med morgondagen. Jag ska in till KI-Solna och plugga med Charlotte, vilket känns bra, men det kommer bara rassla till så kommer jag stå där svettig och ha tränat, klockan kommer vara halv nio och jag kommer äta en sen middag. Som vanligt.

Det jag egentligen ville tjöta om var hur olika man kan se på samma saker. Ta träning som exempel. Jag vet att det är vanligt att måsta släpa sig till gymmet, att måsta tvinga sig ut i löpspåret och att bara träna för att det finns ett överhängande måste. En av mina stora (största?) glädjeämnen i livet är att jag inte har detta drag. Jag behöver aldrig tvinga mig ut eller släpa mig till träningen. Min träning är min stora livboj. Utan den skulle jag krascha och gå sönder. Brinna ut på två röda och förkolna. Varje dag jag vaknar, är frisk och får gå och träna är en bra dag. Varje dag är jag glad och tacksam över min kropp, som håller, som utvecklas och som blir starkare. Träning är faktiskt världens bästa prokastinering. Faktiskt. Testa någon gång. När plugget ätit upp all motivation och viljan är slut- dra ett träningspass. Hjälper alltid mig att komma på fötter igen. Tänk om jag kunde känna sådan här glädje och sådant driv i allt jag tog mig för. Unstopable typ.

Så mitt tips till er ikväll är- testa en ny sorts prokastinering, testa ett träningspass, det får tiden att gå, det är kul och det är bra för en! OPTIMALT med andra ord.

Tentaresultat: åldrandet+klinisk farmakologi

Idag kom det. Ångesten är alltid lika stor inför att öppna dokumentet med resultatlistan för en tenta. Men det är lika bra att bara göra det.

Den här tentan då, när vi skrev den… Jag har sällan varit så förbannad efter en tenta. Det kändes bedrövligt. Den var riktigt illa formulerad. Frågorna var puckade och irrelevanta. I alla fall klinisk farmakologi-delen. Åldrandet var väl okej och relevant… Men klinfarm alltså. Nej jag var faktiskt riktigt sänkt när jag skrivit klart. Men trots detta, fick alltså tillbaka den här tentan idag och var godkänd. På poängen på klinfarm och med god marginal på åldrandet. Mycket talande tycker jag. Magkänslan är alltså inte helt fel ute. Nu är det bara att ladda om inför tenta igen på fredag. Hejhopp typ.

Men- sjukt skönt att vara godkänd! Yaaay