Det blir inte enklare, du blir helt enkelt starkare

Det är så det känns. Träningen har sannerligen inte blivit lättare, det betyder att jag måste ha blivit starkare. Eller så var jag bara riktigt lat idag. Nej jag tror faktiskt att jag blivit lite starkare. Nu behöver jag bara bli lite lättare. Optimalt vore att väga 45 kg. Eh. Det är helt orimligt men det vore optimalt.

Idag på träningen värmde vi upp med någon form av fotbollsuppvärmning som var skitbra! Mattias påhitt. Sedan körde vi vidare med fight, korta matcher typ till ett poäng. Småkillarna ska tävla imorgon så vi fokade på att förbereda dem inför det. Boosta deras självförtroenden. Sedan körde vi kata. Kanku-dai tillsammans med Sensei. Tror faktiskt att jag kan den nu. Enpi och Jion med de andra. Tycker att jag var lite ringrostig i Jion. Enpi går ganska bra, behöver fila på hoppet (bli lite lättare). Sedan… Körde vi Sotchin. Alltså den katan. Helt otroligt bra kata. Rolig, karate-aktig, stark, tung. Den är helt otrolig! Ovh den känns bra. Den funkar liksom bra med hur jag ser ut och funkar. Starka ben. Typ.

Ska ta mig tid att kika på mitt USB jag fick tillbaka i veckan. Där finns det några gamla filmer på mig från i höstas när vi precis börjat tävlingsgruppen. Ska kolla hur det såg ut då och jämföra med känslan jag har nu.

Utvärdering: Semmelwrap från Tösse

Igår svängde jag förbi Tösse på Östermalm efter skolan. Kön var enorm. Alltså, riktigt lång. Det var väntetid på mellan 25 och 30 minuter för att få med sig en semmelwrap hem. Tacka Gud för att jag hade tänkt i förväg och förbeställt för avhämtning. Total väntetid för mig- 5 minuter.

Sedan till själva wrapen. Den ser ut som en tortilla, med grädde och mandelmassa i. Smakar som en semla fast ration mellan fyllning och bröd är liksom helt annorlunda än en vanlig semla. Mycket fyllning, mindre bröd. Dock så är det samma sak som med vanliga semlor när det kommer till att den är för stor. För mycket. Första tredjedelen var supergod, jättetrevlig att äta, men sedan blev det bara mindre och mindre gott. Sista tuggan var kräksvarning… För mycket grädde och för mycket sött. Men en bra ide till en take away fika tillsammans med en kaffe. Dock så faller ju take-away planen när kön för att få med sig en är 30 minuter. Summa summarum: överskattad, över-hypad och smått ovärd. Men kul att ha testat.

VFU på Gastro, check

Klar med den här veckans VFU. Det känns skönt, skönare än det brukar kännas när VFU är slut. Jag har gått med en otroligt sympatisk och bra doktor! Är verkligen jättenöjd med vilket bemötande jag fått och med att jag fått göra saker i den mån det funnits saker att göra. Däremot tycker jag inte att ämnet jättekul. Tarmar och avföring, stomipåse och ”hur många diarreer har du per dygn”. Nej tack. Jag skulle säga att det här ämnet, gastroentologi hamnar ganska långt ner på min lista över saker jag är sugen att jobba med i framtiden. Det är liksom på gränsen och tangerar min gräns för vad jag tycker är äckligt. På ett dåligt sätt.  Det var bra att få vara med och kika på både gastroskopi och koloskopi då det är undersökningar jag som framtida doktor kan komma att måsta remittera mina patienter till och det är alltid bra att veta vad något innebär för att kunna bemöta rädslor och oro hos patienterna. Samt att kunna beskriva lite kort vad det är som kommer ske under själva proceduren.

Nu är jag hemma och tänker ta helg, med ledighet från allt vad skolarbete innebär. Känns helt sonika- förjävla bra!

Varför vill jag egentligen bli läkare

En relevant fråga. Just den här veckan har den cirkulerat intensivt i mitt huvud. Varför vill jag bli läkare? Varför är det här det jag lägger ner mitt hjärta och min själ i? Vad är det som gör att jag finner det rimligt att kliva upp skittidigt för att vara med och titta in i någons tarm?

Jag har faktiskt inte något rakt och okomplicerat svar på den här frågan. Jag sökte till Läkarprogrammet för att jag har ett stort jävla ego som mår extremt bra av att känna att det behövs, att det bidrar och att det hjälper till. Plus att jag var nyfiken på kroppen. Tycker att det är helt sjukt hur vi kan fungera, var redan då fascinerad. Så sökte jag och så kom jag in. Jag hade aldrig någon plan B,  det fanns aldrig något alternativ. Det var Läkarprogrammet och det var KI.

När jag rannsakar mig själv. Dissekerar mina önskningar och mål. Då inser jag att anledningen till att jag stannar kvar på den här utbildningen är dels att den i 90% av fallen är det bästa som finns! men också för att det inte finns något annat i hela världen jag skulle kunna ens tänka mig att arbeta heltid med, knappt något jag kan tänka mig på deltid, som inte är läkare då.

Ska försöka hålla detta i mitt medvetande imorgon när jag släpar mig till skolan för denna veckas sista VFU-dag. Jag är tyvärr trött och less och vill inte gå till skolan över huvud taget. Men man måste faktiskt.

Intressekonflikten som är mina händer

Jag har bra händer. Små händer, men bra. Stadig på handen, kan skriva med både vänster och höger. rätt duktig på att sticka (venprovtagning), hyfsat okej på att sticka för artärblodgas. Bra på att ge massage. Bra finmotoriskt helt enkelt. Däremot är jag långsam i händerna. Idag kändes det som att jag satt fast i ett gummiband både på vägen ut med mina handtekniker och på vägen in igen, dvs den negativa känslan av ett gummiband. Jag blir så jävla (ja svordomar är på sin plats här) arg på mig själv och mina långsamma jävla händer. Gish. Jag VET ju vad jag ska göra, men det händer liksom bara inte. (Pun intended). Nej men man ska väl ge sig själv lite slack också. Steg ett. Till förbättring är att inse att man är dålig, i mitt fall långsam. Så steg ett check. Nu går vi vidare och försöker ÖVA PÅ ATT VARA SNABBARE. jag vet också att jag aldrig kommer bli snabb om jag aldrig övar på att vara snabb, så nu räcker det. Inga mer såserier. Snabbt ska det vara, eller åtminstone försök till snabbt.

Nuskajagkrascha i soffan med ett kompendium om levercirrhos…

Gastro- och hepatologen.

Är på min andra VFU för året, den här veckan tillbringar jag på Gastro. Alltså mage-tarm och lite lever. Det är svårt på gastro. Många patienter är väldigt sjuka och det är inte helt och hållet medicinska frågeställningar utan de flesta patienter har samtidig kontakt med en kirurg. Detta medför alltså att halva diskussionen kring vården går mig förbi. Kirurgi är ett ännu outforskat kapitel i min utbildning (kommer nästa termin) och jag känner mig mestadels asförvirrad. Med det sagt är det om inte annat extremt lärorikt att vara med på gastros röntgenronder. De förklarar jättemycket och bra och det blir väldigt illustrativt. Än så länge är jag dock inte helt övertygad. Vi får se vad jag tycker om koloskopi, jag ska få vara med och kika på en sådan imorgon. Sedan, vad kan jag berätta mer? Nä. Jag vet inte. Så den som frågar får svar, annars uppdaterar jag på fredag med en sammantagen bedömning om vad jag tyckt om veckan i helhet.

Nu ska jag gå och lägga mig, för att uppfylla mål ett för den här veckan, (mer sömn). Har också hämtat min väska med infektionsboken, så den åker med på pendeln imorgon så kan jag läsa lite i den (mål två), innan jag går och lägger mig ska jag göra i ordning en liten burk sallad till min tacos-lunch imorgon. Så får det bli.

Take care!

Så extremt klantigt

Har alltså klantat till det ordentligt idag… Glömde min ena väska på träningen.  Det är inget viktigt i den egentligen, inga värdesaker. ”bara” en skolbok. Nåja, jag får hämta den efter träningen imorgon. Just mu sitter jag och äter tacos. Mums. Hade extrema cravings efter tacos igår så idag fick det bli av. Annars, status quo. Trött, men peppad på en ny vecka med nya möjligheter att utvecklas. Målbilderna för veckan är:

1.att sova tillräckligt. Och hålla min under tio timmars träning-gräns.

2.att börja kika på infektionsboken (svårt att börja förrän imorrn då jag som ovan nämnt glömde den på träningen)

3.äta en semmelwrap. Klyschigt perhaps, men jag ska ta mig tusan testa jag med!

Alternerande morgon och kvällspass

Det blir liksom som ett enda långt arbetspass när man alternerar mellan kvällspass, som jag ska göra ikväll, och morgonpass, som jag ska göra imorgon. Slutar ju 21.30 på Dandy ikväll och börjar igen 07.00 på Dandy imorgon bitti. Det är väldigt skönt på ett sätt, att bara liksom bränna av sina timmar sådär, men samtidigt är jag (nästan alltid) helt slut när jag går hem från sjukhuset på söndag klockan 15.00. Men det är värt det, speciellt när man haft en sådan lugn och bra vecka som jag haft. Jag känner mig inte i behov av någon extrem vila eller återhämtning, och det är inte någon tenta snart- optimal jobbhelg.

Lite ledsen kan jag tillåta mig att vara över att UFC-biljetterna till tele2 inatt var så dyra/slut, annars hade jag verkligen (!!!!!) velat gå och se. Skithäftigt att se MMA live, i realtid i Sverige!  Men min förhoppning är att det blir en succé och att det blir fler gånger så jag får tillfälle att gå och kika senare.  Idag är en sån där morgon när jag i vanliga fall skulle varit på väg till karateträning nu, men det är lite ändrade planer den här helgen så jag vet helt ärligt inte vad jag ska pyssla med. Läsa lite kanske. Renskriva anteckningar från veckans VFU. Vi får se helt enkelt!

Idag är en cheat-day på alla sätt

Har varit allmänt lat, seg och såsig idag. Ätit mycket skit dessutom. Men men får ha sådana dagar. Idag är alltså officiellt en cheat-day. Glass till filmen vi ser och en biskvi under fika på stan. Inte dåligt. Kommer antagligen känna av detta imorgon, jag har verkligen varit supernoga med sockret på sistone. Inte ätit något med tillsatt socker, så gott som. Räknar med- törst, sockerhuvudvärk och lite seghet. Eller så överdriver jag. Vi får se helt enkelt.

Det som räddade dagen är ju att jag pallrade mig iväg på karateträning. Nåja. Ska foka på filmen nu, 100 ft Journey,

Traditionell shotokan-grundträning

Idag var jag RIKTIGT jäkla seg i kroppen innan jag värmt upp på träningen. Det var som om jag hade tuggummi i benen och blyskor på fötterna samt en ryggsäck full med sten på ryggen. När vi väl kommit igång så rullade det på. Jag känner liksom inte av kroppen förrän jag tränat klart. Farligt? Lite kanske… Men så är det i alla fall med karaten, hjärnan tar över och allt fokus blir på utförande, inte känsla i leder och muskler.

Idag fokade vi på grundtekniker. Mycket höftjobb med alternerande hanimi och showen i höften (sned och rak höft). Det kändes bra idag, ställningarna var rätt så låga och höfterna hängde med bra. Sedan gjorde vi kata-finlir. Alla heian-katorna samt tekki-shodan hann vi blåsa av, varje kata två gånger med mycket små detaljer. Det är extremt utvecklande när vi får tillfälle att faktiskt gnugga kata såhär. Riktigt bra skit! Har ju någon forma av förhoppning om shotokan-tävlingar i år så då är sånt här riktigt viktigt! Nu hoppas jag att jag hinner träna imorgon också, sedan blir det en vilohelg från karaten med jobb på Dandy istället.

Hörshej