Style of eye

Helt spontant sådär bara bestämde jag mig för att kolla upp möjligheterna till fest i samband med att jag åker hem över jul. Förvånad och glad ser jag att Style of eye ska spela på Oscar i Sundsvall den 26 december. Bokade två biljetter dirr, en till mig och en till Matilda. Vi får väl se om resten av polarna ska hänga med de också. Men asså, kul ju! Det är riktig dansmusik. RIKTIGT RIKTIG DANSMUSIK. skiter fullständigt i vad för människor som kommer stå där och dansa, bara vetskapen om att det är riktig utekväll med dunk och dans, My god. Varför peppar jag detta så mycket? Tja vem vet, kanske beror på att jag ska jobba över nyår och känner ett behov av att kompensera? Vem vet. Nåväl. Det var alles !

Klarade graderingen!

Idag är dagen. Dagen då jag klarade min 2-kyu gradering. Det känns så jävla bra att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Sådan lättnad. Nu känns det som att det är dags att vila lite och sedan ladda om för nya mål!

Firar med rotari-bubbel och julprogram.

Har börjat checka ut nu faktiskt.

Att vakna på det sättet jag gjorde imorse var verkligen sista spiken i kistan. Jag har börjat checka ut inför jul. Det är bara två skoldagar kvar, varav ingen ä en heldag, således två halvdagar kvar vilke innebär en hel dag och det kan inte vara livsavgörande. Jag orkar och vill inte mer nu. Pratade som hastigast meden nära vän och kursare, et är inte bara jag som är less. Han berättade att han haft migrän i 16h nu. Det börjar kännas att det var länge sedan vi fick andas ordentligt. Skolan är rolig. Utmanande och utvecklande. Men det är också så jävla jobbigt. Att aldrig vara ledig på helger och kvällar. Att ständigt leva med vetskapen att ”du borde kanske läsa ikapp det där din överläkare på praktiken pikade dig om att du inte kunde”, eller ”du borde kanske plugga inför den där tentan nästa vecka istället för att göra vad det nu är du gör”, eller ”men nio kan du inte gå och lägga dig, du missar en hel timmes pluggtid”. Den här julen kommer jag ta helt ledigt så länge jg är uppe i Sundsvall (säger jag n, komemr antagligen intehålla mig till detta). Min ambition är att GLÖMMA skolan för några dagar. 10 dagar kanske får räcka. 10 dagar vila är mycket. Det låter lyxigt. Det får duga.

Med detta establerat får jag faktiskt skärpa mig här hemma idag. Målen för idag är

  1. att gå igenom mitt arbete och färdigställa. Hade trots allt möte med min handledare igår så jag borde faktiskt rimligtvis kunna producera en 2.1-version idag. 3.0 är slutversionen som jag strävar efter.
  2. att läsa igenom föreläsnings-handoutsen som finns på pingpong (åker inte in till Solna för två föreläsnigar)
  3. Läsa igenom veckans föreläsningar och anteckningar jag gjort
  4. gå till graderingen och göra mitt bästa.

 

Vad är det frågan om egentligen

Igår var jag fruktansvärt trött. efter att skolan slutade släpade jag mig till Sollentuna centrum för att köpa de sista julklapparna. Jag gick bet och kom hem helt slut och med en julklapp kvar att fixa. När jag kom hem gick liksom all luft ur mig. Jag la mig i soffan och slötittade på youtube. Jag gör liksom inte sånt. Men youtube var för energikrävande, jag åt middag som smakade absolut ingenting och gick till mitt sovrum. La mig på sängen och somnade nästan direkt. Sov nästan 3h innan jag vaknade av att jag hade nacksmärta som inte var av denna värld. Hade drömt sjuka drömmar. Att jag dödade en svan med händerna. Det var blod överallt, på de via fjädrarna och jag liksom gick och släpade på den döda fågeln så även golvet var helt blodigt… Tvingde mig upp ur sängen, försökte äta lite mer och drack en kopp te. Tittade på julprogram på teve. Sedan direkt tillbaka till sängen. Sov 9h Vaknade imorse och ville bara kräkas. Ja brukar verkligen inte kräkas. Kan inte minnas sist jag kräktes, men imorse var det nära. Kräktes inte dock. Drack mitt morgonkaffe coh tvingade i mig frukost. Illamåendet dämpades och nu, tre timmar senare är det helt borta. Har ingen feber eller så, inte ont i halsen, inte hosta. Bara nacken och illamåendet i morse. Samt en kopiös trötthet. Det får faktiskt ta och skärpa sig nu.

Egenmäktigt förfarande

Ester Nilsson. Jag har sällan läst en bok som känns så sann. Så äkta. Det känns som att Ester är en verklig människa. Som att vi känner varandra. Lite som att delar av henne är jag. Den löjliga förälskelsen som verkligen blir blind. Den extrema oförmågan att släcka hoppet som tänts. Jag är i chock tror jag. RIKTIGT bra bok detta. Igenkänningsfaktorn. Knäppt.

Utan att spilla ur mig hela mitt privataste innersta kan jag säga att den där känslan som fångas så pricksäkert i boken. Känslan av att- ”men om han inte ville något mer skulle han inte göra såhär”. Den känslan var helt otrolig att få se utifrån. Jag lever ganska tätt intrasslad i en sån känsla för närvarande. Det är häftigt att få ett fenomen dissekerat framför sig. Orden rensade och ordnade tills det blir uppenbart vad som egentligen händer. Om det ändå vore så lätt på riktigt också.

Det som inte borde hända.

Har alltså stukat foten. Inte ordentligt men litegrann. Det knakade till ordentligt. Jag snubblade baklänges, ramlade över ett ben och foten vek sig, knakade till och gjorde ont. Foten lindades hårt och jag tränade vidare. Nu har jag duschat, lindat om den och ligger med den i högläge samt har ätit ibuprofen. Hoppas att den inte kommer svälla upp mer än den redan gjort. Men vi får väl se.

Annars var det en bra träning idag. Rolig och nyttig. Men helt ärligt är jag nervös inför torsdag så jag kan inte riktigt foka. Eller alltså, har full fokus på torsdag men allt innan dess är liksom som en röra…

Sista träningen innan gradering.

Ja men då var det på riktigt då. Nedräkningen kan snart börja. Ikväll är det sista träningspasset innan det är dags för gradering. Jag känner mig förhållandevis förberedd men samtidigt är jag fruktansvärt nervös… Blir alltid såhär nervös inför graderingar. Jag tycker att jag borde vänja mig. Lära mig att hantera situationen, but NOOO. Nervös är vad jag är. Men det kanske är bra egentligen. Så att jag skärper mig. Ikväll ska jag hetsrepetera bunkai på heian shodan och heian nidan. I detta moment ligger nog största delen av min nervositet. Men måste bara komma ihåg att andas, slappna av och ta det lugnt. Behöver liksom inte visa snabbast i världen. Behöver däremot visa korrekt. Som ett av barnen sa på barnträningen i lördags: ”ja men karate ÄR en tävling. Fast inte om ven som gör snabbast utan om vem som gör rätt”. Kids!

Ett litet orosmoment är min kopiösa träningsvärk från i lördags. Deb har inte gått bort än. Får träna bort den ikväll. Nu är det rastupphör. Ska iväg till BB-Huddinge.

Elektivt fördjupningsarbete i Perinatologi, låter skoj… right?

Idag har jag arbetat med mitt fördupningsarbete till den SVK jag valt (perinatologi). Mtt arbete handlar om hur hormoner styr regleringen av dt humana fostrets tillväxt, hur detta förändras beroende på mammans nutritionella status samt hur detta påverkans av genetisk imprinting. Det låter så extremt torftigt och segt men jag är, hör och häpna, rktigt intreserad av det här. Jag tycker att det är intressant att läsa om hormonerns reglering av fostertillväxt… Ibland förvånar man sig själv, minst sagt. När vi började den här kursen bävade jag inför blotta tanken på det här arbetet. Jag fick riktigt dålig feeling i kroppen och kände bara ”nej låt mig slippa… SNÄLLA”. Sedan satte jag igång. Och gissa vad som hände då, jo det visade sig att ämnet jag valt var intressant och relevant. Det har gått ganska fort för mig att slänga ihop åtta sidor text. Det känns så himla bra. Det är ju trots allt inte jättelångt till termin 7 och då måste man välja projekt inför projektarbetet termin 8… Lite (EXTREMT) nervöst känns det. Kan inte riktigt se det framför mig än. Men det kommer.

Själva kursen perinatologi är fortfarande ett riktigt starkt val. Jag skulle definitivt välja om det ifall det var omval. Det är lite skönt att få en andningspus från internmedicin… Faktiskt. Nåväl. Den här förmiddagen var avsatt för att skriva fördjupningsarbete. Nu börjar strax dagens föreläsningar och sedan är det hopp och lek hela källen… (Har två julklappar kvar att fixa)

Adventsjobb på Dandy

Igår var en fin dag. En riktigt riktigt trevlig dag. Påmindemig ganska ycket om dagarna jag hade i somras. Jag sov lite för lite men vaknade pigg och glad. Drack mitt morgonkaffe och åt min frukost. Åkte tll Dandy för att jobba. Teamet på avdelningn igår var omöjligt att klaga på. Fungerade riktigt bra, vi hade till och med tid att äta frukost klockan 9.00. Dgen flöt på fint och när kvällspersonalen kom hae vi jobbat undan så det vara bara att sätta sig ner och glöggfika innan de började arbeta. Om alla dagar var som igår skulle jag inte ha något emot att ta paus, jobba ett halvår och sedan fortsätta plugga. nu är dagr som igår ganska sällsynta. Det var lugnt, men änd att göra. Normalfallen är att det antingen är
a) ingenting att göra. Och då menar jag ingenting. Du är klar med dina patienter och städning och fylla på förråd innan lunch, sedan sitter du där och väntar på att tiden ska gå. eller:
b) allt händer samtidigt. Du har tre helskötningar, två patienter med väldigt mycket oro samt en stackare som får klara sig helt själv då du inte hinner dit. Patienterna är inte klara för frukost förrän 9 och allt blir bara kaos. Din egen frukost blir du tvungen att skippa och när lunchen är kommen är du helt slut. Förvisso går de här dagarna i racer-hastighet men flera på raken och en annan äså trött att det ite finns någon måtta.

Nu fick jag det helt plötsligt att låta asdeppigt att jobba som USKa, det är det verkligen inte. Även de asjobbiga dagarna är det roligt. Det är ett viktigt jobb och jag i alla fall, känner mig väldigt uppskattad på jobbet. Det känns som att det jag gör faktiskt betyder en hel del. Med det sagt är det krävande. Men det är lite av charmen. Man sliter och får verkligen lön (inte i pengar kanske) för mödan.

Ser faktiskt fram emot att jobba lite mer nu i slutet på december och i början på januari. Det var länge sedan jag jobbade en längre sammanhållen period, länge sedan over all faktiskt. Sist jag skulle ha jobbat hade jag ju gips på högerarmen så det blev inget av.

BB Stockholm

Har spenderat förmiddagen på BB Stockholm på Danderyds sjukhus. Det var samma på agendan som sist, BB-läkarrond, dvs undersökning av barnen innan hemgång. Det var lugnare på Dandy än sist på Solna, eller, färre bebisar i varje fall. Sedan fick jag en rundtur på förlossningen och neonatalavdelningen, det är som en helt egen liten liten värld. Allt de har är specialiserat på små små bebisar. Det är helt otroligt vad modern medicin kan klara av att fixa. Vilka vinster vi har gjort, i överlevnad och livskvalité för de här för tidigt födda små pyrena. Barnen var söta idag med för övrigt. Gick med en annan läkare så det var lite olika stl på själva undersökningsmedtoderna men så klart undersöktes alla bebisar från topp till tå.

En betraktelse från idag är hur extremt proffsiga och duktiga alla barnmorskor på BB Stockholm var. Lugna, varma glada och trevliga. Det var riktigt bra stämning på avdelningen faktiskt. Kul när folk passar i sina tjänster och verkar ha roligt på jobbet!

Nu ligger jag halvt utslagen i soffan hemma och väntar på att det ska bli dags att dra sig iväg mot träningen. Har en gryta på spisen också, full med chili. Ska nog bli en vettignfredag det här också!