Personligt och innanför skalet

Undrar ibland hur många människor som ser igenom varandras ytor. Hur många är vi som luras av den polerade fasaden som visas upp, hur många av oss är ens medvetna om att vi möts av fasader. Hur många är egentligen medvetna om sin egen fasad? Jag har ett sådant ambivalent förhållande till min egen fasad. Å ena sidan är jag så medveten om vad jag gör, säger och agerar. Så beräknande och analyserande. Å andra sidan missar jag hälften. Missbedömmer mig själv. Tolkar mig själv på ett helt annat sätt än de runt omkring mig.
Smart, duktig student med ett ordnat liv. Jobbar och sköter mig. Så ser det ut för,min del, där är min fasad. Den är inte helt på låtsas, så klart är delar av den delar av mig. Men klart den är putsad. Tillfilad, nymålad och blank. Oftast är den bra att ha den där fasaden, den sorterar in mig i ett fack jag valt utan att jag måste kämpa för att hamna där. Den underlättar vardagsrelationerna på skolan och på jobbet, enormt. Det den komplicerar är dock tråkigare. Den komplicerar den bilden av mig själv som jag vill leva med. Den mer komplexa och nyanserade bilden som faktiskt ÄR jag. Den bilden där jag också är en hel människa med brister och fel, andra intressen, dålig humor, hopplös förälskelse. Löjliga drömmar. Ni vet. Sånt som gör en till människa på riktigt. Ibland önskar jag att jag kunde leva utan mitt skal. Att jag kunde leva med min riktiga personlighet ytterst. Men jag vågar inte, jag vågar inte leva med min personlighet utanpå, blottad och utan skydd, öppen för alla att se och tafsa på…

Hopprep

Hoppade rep imorse. 30 minuter, tills jag fick blåsor på mina pekfingrar. Riktigt dåligt hopprep hade jag dessutom. Skolans gym må vara helt okay, men deras hopprep är usla. I vilket fall var det skönt. Så jäkla skönt att få dunka lite kondition. Skulle allra helst dunka på i löpspåret men det finns liksom i te utrymme. Efter hopprepsträning blev det lite mage, och avslutade med massa plankan.

Sitter nu och skriver ner en grovplanering inför Berlin. Myser med allt nice jag ska göra på min intensivsemester. Myyyyyys

Två saker

Ett: Hawla. Det bästaste av allt braigt i världen. Jag har haft cravings sedan jag var på inflyttningsfest hos en polare i slutet på augusti och nu är det, vadå, tjugofemte oktober… Knäppt. I varje fall, jag har fått mig en burk och snart ätit upp den…. Eh, kanske inte optimalt.

Två: dagens intensivträning. Svischade iväg vid 10.25 och återvände hem kring 15.30. Vi körde en fruktansvärt bra och jobbig uppvärmning och fotjobb. Fotarbete? I vilket fall. Jobbade på att bli mer mobila i fötterna och våra ställningar. Sedan åt vi den obligatoriska korven med bröd och så påt igen bara. Kata. Kata och KATA. idag gick vi igenom Enpi och Kanku-dai. Inte för att jag kommer ihåg dem, men vi gick igenom dem.
Fick nöta vidare på Bassai-dai och Jion. Det börjar kännas bättre med Jion nu. Ett par veckor till bara så sitter den nog helt okay. Tyvärr (träningsmässigt) drar jag till Berlin på onsdag så det blir ingen karate. Dock så får springskorna följa med ner. Kan inte ta en hel veckas vila nu. Nåja.

VFU-placeringar

Vecka ett:
MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning) en del av akutkliniken. MAVA var en bra avdelning att börja sin VFU på. Det kom in alla möjliga sorters patienter och det kom in nya varje dag. Således fanns det mycket jag kunde göra, skriva daganteckningar, epikris, läkemedelsberättelser och så. Det var kanske lite svårt med tanke på att vi inte hade läst vare sig lever eller lunga… Men någon stans ska en ju vara i början också. Hade jättebra handledare och var i stort nöjd med min vecka
Akuten. På akuten var det väldigt mycket anamnes och status på ett sätt som MAVA inte var. På MAVA hade patienterna redan integningsjournaler, på akuten skulle intagningsjornalerna snickras ihop. Det var roligt men på grund av avsaknad på struktur (jag fick ha olika handledare varje dag) blev det mest jobbigt. Tyvärr. Jag lärde mig mycket, men det var slitigt.
Hematologen. Avdelning för patienter med blodsjukdomar. Mycket cancerpatienter. Hematologen har varit allra allra bäst hittills. Uppstyrt, spännande, riktigt bra handledare. Bra ordnat, mycket att lära sig. Det enda jag kan säga som inte var optimalt var hur lite anamnes och status det blev. Det blev MASSOR att lära sig, en hel del daganteckningar och epikriser men få undersökningar. Jag slår i alla fall ett slag för hematologen på Huddinge. Riktigt bra plats att vara placerad på under sin VFU!

Reumatologi

Jag har aldrig förr varit så förvirrad. Jag har vigt kvällen åt ett reumatologiseminarium samt att läsa om reumatiska sjukdomar i kursboken. Jag har kompletterat med internetmedicin. Jag förstår absolut ingenting. HUR ska jag kunna minnas alla dessa diagnoser som är så lika men ändå inte. Hur ska jag kunna märka skillnad. Hej hopp liksom, SLE eller RA, eller kanske PMR, eller varför inte en släng av SS när vi ändå är igång.

Nu under de termin fem och sex är studierna upplagda som så: tre veckor teori där det varvas föreläsningar och seminarium, tre veckor VFU, sedan börjar det om men tre veckor teori und so weiter, und so weiter typ. Och reumatologi har fått TVÅ hela seminarier. Så svårt är det. Ett räcker liksom inte. Knäppt.

Nej men det är lite sporrande också. Att läsa ny skit som jag verkligen inte kan. Det stimulerar till att ta plugget på allvar… Vilket jag behöver göra nu. Fortsättning följer imorgon med mer reumatologi.

Duggregn och världens frustration

Koffeinmissbrukare.
Jag stod i kassakön på ICA idag, framför mig stod en kvinna i fyrtioårsåldern. Hon hade ställt upp kanske femton. Artiklar på rullbandet och stod redo med sin plånbok, kassören blippade in hennes varor och frågade om det var bra så – där brakade helvetet lös. Nja svarade kvinnan och tog upp en genomskinlig plastpåse. I denna påse låg diverse rabattkuponger och bonuscheckar. Hon började bläddra igenom, läsa på varje -fram OCH baksida. Sträckte fram en bunt med kanske sju stycken till kassörskan. Utav dessa sju så gick två in i kassasystemet smärtfritt. De resterande fem tog kanske en minut på kupong att fixa då det krävdes manuella trixerier för att få det att fungera. Sedan när det var dags att betala…. Herre Gud. Kvinnan ville betala med tre olika kort. Och kolla saldo på alla tre. Sedan var hon klar, trodde jag. Men nej då skulle hon ha två kvittokopior. Mhhh. Hade Nirvana i hörlurarna och mentalt skrek jag ikapp med Kurt Cobain.
Jag brukar inte bli så här frustrerad och förbannad så jag började fundera på varför jag blev så störd just idag, där och då. Förutom att min pepp över att gå ut och löpa dött av pga duggregn och kyla hittade jag bara en anledning. Koffeinbrist. Hur sjukt är det inte. En kopp kaffe på morgonen är alldeles för lite. Tydligen.
Det första jag gjorde när jag kom hem nyss var att koka en STOR kopp starkt kaffe. Nu känns det bättre.

Jion

Håller på att lära mig lite nya kator. Senaste erövrandet är Jion. Jion ska bli MIN kata. Jag ska ta den och låta den absorberas in i mig. Tas upp i varje por av min hud, gå in i mitt blod och bli MIN kata. Så nice tycker jag att den är. (Och då ska vi inte ens börja babbla om Sotchin…) den sitter nu i alla fall. Rörelserna åtminstone. Nu ska höfterna på och lite styrka och snabbhet.

Imorgon blir det inget gym för mig. Jag är i för stort behov av de två timmarnas extra sömn det blir om jag inte gymmar. Däremot- en löprunda kanske! Så länge det inte regnar det vill säga. Några principer måste man ju ha. Min princip är att jag löper inte om det regnar. Inget regn= intervall o spåret. Regn= vila. He he heeeeee.

Delexamination 1

Hoppla, så var det gjort. Klart och betalt. Delexamination 1, dvs tenta ett utav sex är skriven, rättad och godkänd. Vi skrev ju tenta förra veckan och jag har sällan haft så dålig feeling efter en tenta förut. Herre Gud…
Men jag blev godkänd, några poäng till godo till och med så egentligen ska jag väl inte klaga. Nu var det ett nytt upplägg, men en MEQ-fråga och ja. Dessutom har jag haft dåligt fokus på sistone. Väldigt mycket annat än skolan ha fått ta upp tid.
Oj så virrigt detta blev. Summa summarum: jag har klarat första steget på termin fem. Nu laddar jag om batterierna genom att ta det lite semi-lugnt. Mycket teveserier… Det jag vill uppnå är att få tillbaka lite driv och motivation. Det kommer sakta med säkert.

Vegantacos

Världens kanske nyttigaste tacos är vad jag har ätit till middag ikväll, blomkål, bönor, lök, jalapeno och kryddor ihopkokat med rödvin och mer kryddor. Detta blir som basen. Till dessa vill man ju ha en salsa, min salsa består av tomat, mango, papaya, limeskal, limesaft och färsk koriander. Sen så äter man detta med tortillabröd och färsk grönkål eller svartkål och lite sojayoghurt. M. U. M. S.

Det är kul det här med veganmat. All matlagning blir liksom lite mer spännande och lite mer utmaning. Det har gått n och en halv månad på mitt veganexperiment nu, det känns fortfarande bra och kul!

När det blir mörkt på himlen

Och kyligt i luften. När träden flammar i brandfärger, framförallt det orangea. När det sammanfaller med solsken och lite lite vind, sådär så löven virvlar runt kängorna på människorna som går på trottoarerna, då är det som att något faller på plats. Halsduken är inte längre för varm och fingertopparna blir stela om inga handskar sitter utanpå och värmer upp dem. Det enda som saknas mig är lite höstkärlek. Faktiskt.