Snart gjort en hel veckas praktik

Fick tillbaka hoppet om livet. Eller alltså.. Såhär är det; i vanliga fall vill jag lära mig och jag vill plugga. I vanliga fall tycker jag att det är kul. Fram till och med i måndags har jag inte känt att det varit vidare kul. Jag har känt mig omotiverad och less. Jg har inte velat läsa eller plugga utan bara sitta i soffan och glo eller gå och träna. VFUn har verkligen gatt mig gnistan tillbaka. Snart brinner väl plugg-elden igen hoppas jag. Men utan gnistan går det ju inte. Som Bruce sjunger: you can’t light a fire without a spark. Så är det faktiskt. Idag ska vi (förhoppningsvis)få svar på hur man differentierar mellan empyem och lungabscess. Tänker mig att empyemet gör mer ont, hörs mer basalt (gravitationen gör att vätskan sjunker så lågt den kan) och att lungabscessen liksom sitter där den sitter…. Eh. Vi får se vad överläkaren säger. Han har så jäkla mycket klinisk kunskap. Vill bara gå bredvid, lyssna, ta in, lära mig!
Nämnde jag att VFU är bäst?

Träningsfrenzy

Guten Morgon.

Snart börjar det dra ihop sig inför Berlinresan. Det ska bli så jäkla kul och skönt att komma iväg. Inte för att jag sitter hemma och tar det lugnt så värst ofta… I vilket fall ser jag mycket fram emot detta!

Nu till vad jag egentligen tänkt ta upp här idag. Jag sitter på pendeln och knåpar ihop detta faktiskt. Tjockaste ulltröjan på kroppen och Arctic Monkeys i öronen. Kan inte bli väldigt mycket bättre faktiskt. Igår var det träning, som det är på tisdagar, och vi körde en hel del kumite-övningar. Halvsteg in och teknik. Jag börjar komma bättre överens med de här övningarna. Börjar till och med komma över mitt problem med att skrika högre. Fantastisch. Det fanns dessutom tid till kata igår. Fick gnugga Heian Godan och ji-on. Ji-on är en trevlig kata, även om den har en handrörelse jag inte riktigt klurat ut helt än.

Det börjar ju bli hög tid att sätta upp tre kator inför tävlingen. Jag står i valet och kvalet, har min första kata klar för mig. Trivs allra bäst med Heian Godan, den blir vad jag börjar med. Ska jag visa en till blir det antingen Bassai-Dai eller yonru sandan, tredje blir Heian Yondan. Men det är så svårt att välja! Ska jag ta Bassai bara för att den är min nästa och att jag dessutom trivs bra med den eller ska jag ta yonru sandan som känns lite som ett wild card, lite knepigare ställningar och jag vet inte riktigt. Landar nog i ett beslut innan den här veckan är slut.

Ikväll blir det extrainsatt fight-träning inför tävling. Det ska bli himla skönt att gå dit och bara vräka ur sig lite energi! Sitter ju väldigt mycket stilla på skolan så det är typ, ja, helt otroligt skönt och bra för att jag ska kunna foka att gå till träningen!

Mer då, nästa helg är det Yamaguchi-läger. Det kommer bli nice! Riktigt nice. Känner mig alltid som vassast i min karate efter en lägerhelg vilket kommer behövas med tanke på tävlingsdebuten veckan efter lägret.

Funderingar kring diverse

Ibland blir det så underligt inom vänskapskretser. När ett etablerat par med gemensamma vänner gör slut till exempel. Det tar inte bara slut mellan dem utan också runt dem. Det som de hade är slut men också det som hela kretsen hade. Allt som delades mellan människorna blir nu plötsligt svårt att inte skära sig på. Svårt att inte peta på ömma punkter eller ställa till det. För oss på sidan. För de som står mitt i allt är det så klart jobbigast. Så jävla äckeljobbigt vill jag inte ens att bruden jag hatade i mellanstadiet ska måsta ha det under längre perioder.

Men det är underligt med relationer. Hur något som är så abstrakt kan bli så påtagligt när det tar slut. För liksom vad är egentligen en relation, och vad består den av? (Som ni kanske märker har jag haft lite att göra på jobbet- dvs mycket tid att tänka)

Nu finns jag här på riktigt

Som ni har väntat. Nu finns jag här i cyber-space på riktigt. Har skaffat mig en avatar som faktiskt föreställer mig själv. Som jag typ ser ut. Knasigt! Helknäppt faktiskt. Men ibland tror jag att jag är lite knäpp. Man måste nog vara det för att hålla på som jag gör.

PS kul incident på träningen igår… Jag rev upp hela byxbenet. Alltså, ett hål ca 30cm långt längs insidan av benet. Eh. Vad gör jag på träningen liksom? Haha oj vad skönt det är att ha på sig heltäckande underkläder när sånt här händer.

Att utvecklas som blivande läkare

Att få reflektera över sig själv och sitt lärande. Sitt förhållningssätt och sina framgångar. Sina tillkortakommanden och sina brister. Att få gå igenom sin handlingsplan man upprättat tillsammans med en riktigt kompetent mentor. Att få ha samma mentor från start. Att få känna att man kommit någon vart med sig själv och sina svårigheter. En del av målet med Läkarprogrammet är att öka sin självkännedom. Vi jobbar på detta tillsammans med våra mentorer och jag kan verkligen inte ge nog med beröm och fina ord till min mentor.
Såhär efter samtalet känner jag bara WOW vad jag har kommit långt. Vilken tur jag har som har så fina vänner och kollegor och WOW vad jag växt. Första mötet med min mentor var jag på väg in i väggen. Det känns verkligen inte så längre. Jag är inte ens nära. Hon har hjälpt mig att hjälpa mig själv. Och det är så jäkla kul. Trots att det är jobbigt och krävande så är det så jäkla kul.
Damn

Professionell Utveckling

Idag vankas PU-dag. Dagen då jag åker till Danderyds sjukhus och träffar Anna-Maria, min fantastiska mentor! Jag har funderat och fyllt i självskattning och utvärdering, är inte helt på det klara med vilket mål jag vill sätta upp än, men förhoppningsvis klarnar det under dagen.

Så vad är då det här med PU? Jo det är så att KI ger alla sina studenter en mentor. Denna mentor ska träffa oss en gång per termin och hjälpa oss vidare i vår personliga utveckling till att bli kick-ass doktorer. Vi pratar om förhållningssätt och etik, lite psykologi och om att vara proffsig. Personligen älskar jag PU-dagar. De har hjälpt mig kopiöst mycket. Tusen rosor till min mentor med andra ord.

Tävlingslicens

På träningen har det dragits igång en liten satsning. Den här lilla satsningen går ut på att få ut oss på tävlingar. Därför var jag iväg igår och knäppte kort, ser helt hysterisk ut, och lämnade in blanketter för att få en tävlingslicens. Eller ja, köpa en. Jag hade trott att det skulle ingå hälsofrågor och blodprov och grejer, men inte då. Haha jag är väl skadad av att ha varit inom vården ett tag. Det var jätteenkelt och man fyllde bara i ett papper, visade sitt leg och lämnade en bild. Klart. Det ska bli så himla spännande detta. Jag har ju allltid tyckt väldigt mycket om att åka iväg och tävla med hästarna, framförallt om vi varit ett gäng så jag tror att det här kommer bli riktigt bra! Sen så är vi ett jäkligt gött gäng på träningen också! Kommer bli skoj detta, men aj aj så nervös jag kommer vara. Det var länge sedan nu jag tävlade. Har verkligen lagt tävlingsnerverna i dvala, men det är dags att väcka dem igen för här ska det bli tävla av. Jag har bestämt att jag kommer tävla både kata och kumite, jag vet ju i ärlighetens namn inte vilket jag tycker är roligast så det känns fånigt att välja bort något jag inte är säker på om jag vill eller ej.

Snart är det dags för praktik

På måndag gäller det hörrni, på måndagar jag min första VFU-dag eller praktik eller vad vi nu ska kalla det. (VFU= verksamhetsförlagd utbildning) Det går ut på att vi blir placerade på olika avdelningar och får vara där och vara med på diverse moment och undersökningar, behandlingar och ronder. Vi kommer att få lära oss skriva journaler och ordinera läkemedel och jag är så himla taggad! Den första riktiga insikten i hur framtiden kommer vara! Spännande som bara den…. Jag är lite nervös (vilket är bra, så jag skärper mig) eftersom jag ska vara på akuten/MAVA de två första veckorna. Det blir verkligen att kastas in i akutmedicinens värld. Det kan ju komma vad som helst för patienter till medicinakuten så min plan, att plugga på lite det som avdelningen har hand om, gick lite i köret där. Men men, det kommer vara skitkul så det får väl vara svårt i början då!

I veckan har jag hittat min stora svaghet- hjärtarytmier. Ca världens svåraste grej. Ska be att få vara med på ronden på jobbet ifall det finns tid, kanske lär mig något vettigt.

EM 2014 i Köpenhamn

Har inte riktigt landat än och allt går väldigt fort just nu. Skolan svischar fram och ja… Snart är det oktober!

I helgen var vi i alla fall iväg till Danmark och mina träningskompisar tävlade. Det var EM i shotokankarate. Det gick bra för Svenska truppen, alla var inte nöjda men det är väldigt sällan alla blir nöjda. Det bästa med att åka iväg är, utan tvekan, inspirationen jag hämtade där nere. Jag har bra feeling och jag är peppad och motiverad till att träna! Alla dicipliner, kata och kumite, bring it on! Har som kortsiktigt mål att lära mig yonru yondan och goi-shuhi-sho och vässa mina heiankator ett snäpp till. Sedan ska bassai-dai sitta riktigt bra innan nästa månad är slut. Det kommer blimycketksrate nu framöver, om bara tre helger är det Yamaguchi-läger och det börjar dra ihop sig till en hel del tävlingar. SKOJ!

Idag var det hur som haver vila från karaten och jag körde ett core-pass på gymmet. Imorgon är det vanlig träning, jag hoppas på mycket halvstegsövningar, det är vad jag blir långsam i, och då menar jag markant långsammare än jag borde vara. Nåja, det kommer det kommer.

Demokratiska skyldigheter

Att rösta. Det är kanske en av de viktigaste demokratiska skyldigheterna jag vet. Många hävdar att vi har fria val och rätten att välja. Jag tycker faktisktatt det är ett bakvänt resonemang. Vi har fria val och därför har vi en SKYLDIGHET att rösta. En skyldighet att vara med och påverka hur vårt lilla fina land ska styras. Detta tycker jag blir extra viktigt i tider som denna med rasistiska och främlingsfientliga partier och åsikter som virvlar runt. Dra ditt strå till stacken och var med och påverka framtiden för Sverige!

Jag var iväg och förtidsröstade igår då jag åker till Skåne ikväll och inte är hemma på valdagen.