Gruvar mig inför det oundvikliga

Måste ta tag i mig själv. Ut och spring en runda, 5 km på agendan idag, jag vet att jag borde börja lägga upp planer, med intervaller och förbättringsmål, men jag har ingen lust. Som Rammstein sjunger: ”NEIN, ICH HAB’ KEINE LUST”.. Skärpning Emma, ut, nu! Problemet är bara att jag sitter så himla skönt i soffan, att jag har en kopp gott kaffe framför mig, och att DN finns i brevlådan. (Dessutom är vädret halvtrist). Nej det här går ju inte. Ska ta tag i mitt allt och städs tills frukosten lagt sig till rätta i magen. Då kör vi springtur. Jag vill ju just nu styrketräna därav oviljan gentemot löprunda

Rädsla

Inser mer och mer att jag blir rädd. Anledningen till att det varit mindre kul att gå fight på sista tiden är att jag känner mig rädd. Jag blir rädd och vågar inte vänta. Jag dundrar framåt utan att tro på att teknikerna jag tjongar iväg ens ska träffa, bara kör framåt i rena förskräckelsen. Det är dåligt, men första steget till att lösa problemet är att inse vad som faktiskt är problemet. Jag tycker ju att det är kul. Men jag vet inte riktigt när det här började, tror att det var i samband med min skada. Jag skadade mig och gick hem (till akuten) direkt och fightades inte på, vad blir det fyra, fem månader. När jag sedan kom tillbaka och skulle dra igång fighten, tja, då var den där. Rädslan. Kan inte sätta ord på exakt vad det är jag är rädd för, men jag blir som ett rådjur framför en bil. Fryser fast och springer för livet, antingen rakt in i min motståndare utan kontroll, eller åt andra hållet. Haha det är ju skitfånigt. Men det är vad det är. Det är det här jag har för avsikt att jobba på nu under sommaren (när det gäller karaten). Att försöka komma över rädslan, bli bättre på att blocka, och att känna att en har något så när kontroll på situationen. Just känner jag mig utsatt och utlämnad till den jag går mot. Dåligt!

Vi kör en skoj kata just nu på träningen, yoko-i-sei. Den är skoj. Eh, ja. Så var det med det. Jag har ätit för lite mat idag, men jag är SÅÅÅ himla o-hungrig… Kanske ska tvinga i mig en frukt.

Saker som hinns med

Det är helt bisarrt vad mycket tid en lägger ner på skolan egentligen. Jag reflekterar sällan över all tid jag viger åt att plugga och läsa facklitteratur under terminerna, det bara kommer av sig själv, en måste ju plugga om en ska klara tentorna. Det blir väldigt tydligt nu när jag ”bara” har jobb att gå till, att jag verkligen har gått in för det här. Det är kanske sant som de säger att läkare blir man bara om man inte kan se sig själv göra något annat. För det är helt förryckt att lägga ner nästan all sin fritid (ja det ÄR faktiskt så hög studiebörda) om en ändå skulle kunna göra något annat. (OBS, jag vet att studiebördan är tung på många program men jag har ingen förstahandserfarenhet, därav det endimensionella synsättet)

Igår fick jag en sån där uppenbarelse om tid. Jag var ute på språng hela förmiddagen efter min löprunda och kom hem vid tre halv fyra någon gång. Då bestämde jag mig för att jag skulle ligga i soffan och läsa hela kvällen. Det regnade ute och var sådär uschligt (läs: helt otroligt mysigt) väder. Jag hämtade Eldvittnet av Lars Kepler. Plöjde hela boken på 6h. Det är helt sjukt. Om det ändå vore lika lätt att ta in facklitteratur. Om jag ändå orkade hålla samma fokus. Nåväl. Ska inhandla Sandmannen nu, kanske på torsdag då jag är ledig och nummer fem kommer ut i oktober.

Morgonplanering

Mh, har sovit äckligt (!!!!!) bra i natt. Sådär oförskämt bra. Vaknade och låg i sängen ett tag och kände mig så nöjd. Tills jag insåg att jag var kissnödig….

Nu sitter jag vid köksbordet och håller på att lägga upp lite struktur för den här måndagen. Jag är ledig idag och har bara en sak jag MÅSTE göra (handla mjölk). Som det känns just nu blir det en snabb promenad för av oklar anledning har jag huvudvärk och obehaglig känsla i svalget. Ska inte gå lika långt som sist, då gick jag till Väsby. Det var förvisso ca årets trevligaste promenad men samtidigt blev den i längsta laget. Lite deppad över att jag har eftermiddagspass imorgon, hinner ej träna karate då, får försöka köra springrunda imorgon istället.

Sen midsommaruppdatering

Det blev inga bilder på vår midsommarmat… Den såg inte alls god ut på bilderna, vilket den var när man stoppade den i munnen.

Dario och Robert hade med sig blommor, och jag kallar dem midsommarblommor även om jag inte la någon av dem under min kudde. Kanske var avsaknad av blommor som gjorde att jag sov. Så dåligt den natten.

Det var i alla fall en trevlig midsommarfirande i år, men nu är jag trött. Och hungrig. Dålig kombo.

Vegetarisk midsommarafton

Klev upp tidigt idag, vågar inte vända på dygnet, ska vara på sjukhuset strax innan sju imorgon bitti. Det är säkrast såhär. Sitter med träningskläder på (ej karate!) och äter vattenmelon. Funderar. Över om idag är en yogadag eller en springardag. Vi får se vad jag landar i.

När jag valt och utfört ska jag i vilket fall sätta igång att göra vegetariska bullar (låtsasköttbullar). Vi blir en vacker skara på fem glada kämpar där merparten är vegetarianer, så denna midsommar blir det vegetarisk mat. Skoj, om än o-ortodoxt. I år blir första året jag firar midsommar i Stockholm faktiskt. Fast riktigt sånt där stereotypt stockholmsfirande blir det inte. Ingen kaosresa ut till nån ö, ingen bastu, ingen fylla. Fast det är ju egentligen lika bra ändå.

Delar med mig av bilder på maten och recept sen. När jag faktiskt gjort maten…

Tentaresultatet från Preklintentan

Domedagen. Idag alltså. Vi fick resultatet av preklintentan idag. Jag var så himla likgiltig inför öppnandet av mailet. Det är nästan sorgligt. Men jag satt på jobbet, i lunchrummet, på min lunchrast. Öppnade mailet. Mappnummer 252… Kollar poängen godkänd. Långt över gränsen. Lyckan… Infann sig inte där och då. Jag gick runt ett tag och bah vad tusan hände.

På vägen hem slog det mig. Jag har gjort klart hela preklin! Jag är godkänd. Jag klarade det. Helt sanslöst. Och ofattbart. Nu väntar kliniska terminerna till hösten. Oj vad jag är nöjd!

Avslutar kapitlet på Lappis

Alltså, wow. Idag har jag lämnat tillbaka nycklarna till den första bostaden jag någonsin bott permanent i förutom mina föräldrahem. Min första bostad i Stockholm är inte längre min. Det är med störst glädje jag går vidare till nästa kapitel, men samtidigt blir jag så himla sentimental, nostalgisk. Ser endast det fina med det lilla rummet på 16 kvadratmeter som rymde hela mitt Stockholmsliv. Det var där jag tillbringade största delen av mitt första år i Stockholm. Det var där jag acklimatiserade mig. Vande mig av med hästar, natur och bil. Kanske gick det bra på grund av närheten till norra Djurgården, kanske hade det gått ännu bättre om jag varit helt utan djur och natur. I vilket fall kommer jag inte åka tillbaka och bo på Lappis.
(Jag kanske måste åka dit och hämta någon post som hamnat fel, men det får jag ta)

Idag säger jag alltså hejdå till Emma som bodde i studentrum och välkommen till Emma som bor på heltid i norrförort.

Lägger om min dygnsrytm

Jag hade inte insett hur tidigt på morgonen en måste kliva uppför att vara på Danderyds sjukhus klockan 7. Det är lika tidigt som när jag vill hinna gymma innan skolan ute i Huddinge, ca 05.15… måste alltså vända på dygnet nu, fast kanske egentligen mer vrida på dygnet. Så att jag vill gå upp lite tidigare och gå och lägga mig lite tidigare.

I övrigt då, jo det rullar framåt. Idag har jag en utbildning att gå på, den börjar 9.15 så det är lite sovmorgon idag, sedan är det mitt första jobbpass på egna ben imorgon. Jag längtar faktiskt efter att få testa mig själv, stå på egna ben. Fixa själv. Har ju alltid varit en stark ”kan själv” brud…

One Direction

Anledningen till att jag för närvarande sitter i Stockholm och tittar på Hannibal istället för att vara i Sundsvall och mocka boxar i stallet är som rubriken antyder One Direction. Jag hämtade min lillasyster på sin skolavslutning och skjutsade henne och hennes kompis raka vägen ner till Stockholm. De är (förhoppningsvis) framma på friends arena vid det här laget. Själv så sitter jag i soffan, väntar på bättre tider, ser på Hannibal (serien) och funderar på att skära upp lite frukt. Imorgon bär det av tillbaka till Sundsvall, på kvällen ska jag till min faster på middag, min kusin är hemma nu, han har varit i Thailand och jobbat i ca 2 år och nu har han flyttat hem. Kul ska det bli!